Lars Stjernkvist: Vi ska vara försiktiga med att moralisera
Jag förklarade för honom att jag var partisekreterare, men inser att jag ibland uppträdde som en auktoritativ uttolkare av den socialdemokratiska moralen.
Under senare tid har det pratats mycket moral. Metoo-rörelsen handlar förstås en hel del om uppenbart brottsliga handlingar, men också om uppträdanden som snarare är moraliskt klandervärda. Det är ingen som hävdar att näringslivsbasen Leif Östlings med flera har gjort något olagligt, men deras skatteplanering har trots det orsakat en medial och moralisk flodvåg.
Jag känner mig lite kluven inför den här typen av debatter. Å ena sidan är det rimligt att vi som medborgare inte bara följer lagen, utan också funderar på hur det vi säger och gör uppfattas av andra. Vi som har ledande roller och representerar många andra måste definitivt tänka till en extra gång. Vad som är rätt och fel kan inte alltid framgå av lagen, utan vi måste ha ett eget ansvar, kalla det gärna moraliskt.
Å andra sidan finns en risk för godtycklighet. Det finns ingen given moralisk måttstock och dessutom är det ett i allra högsta grad flytande begrepp. Det som är rätt idag behöver inte vara rätt imorgon.
För oss som politiker kan det vara särskilt vanskligt delta i den här typen av debatter. Det är möjligt att vi kan vinna poäng på att kraftfullt tala om vad vi tycker är rätt och fel, men i längden lär det inte löna sig om det sedan inte händer något. Det kan tvärtom leda till ett ökat misstroende om makthavare fördömer företeelser utan att något händer. Risken finns att det förstärker intrycket att det finns en elit vars tillvaro och privilegier över huvud taget inte berörs av den debatt som förs eller påverkas av de normer som gäller för all andra.
Jag tycker Leif Östling uttryckte sig arrogant och jag tycker inte det är nödvändigt att väldigt välmående utnyttjar alla möjliga metoder för att få ner skatten. Men om jag är moraliskt upprörd och utrustad med politisk makt måste jag framför allt fundera på vad som krävs för att få ett mer rättvist skattesystem. I just det här fallet måste jag i så fall fundera på om det inte behövs mer av gemensam lagstiftning inom EU, trots mitt partis tveksamhet till överstatlighet när det gäller skatter. Om vi ska klara framtidens välfärd måste vi självfallet göra vårt yttersta för att minimera fusk, men också se till att människor och företag som finns i vårt land betalar skatt efter bärkraft.
Vi som politiker har förstås samma rätt som alla andra att delta i alla debatter, men vi har ett särskilt ansvar för att se till att avståndet mellan moralen och lagen är så litet som möjligt och därför ska vi vara försiktiga med att moralisera om vi inte också är beredda att agera politiskt.
