Lars Stjernkvist: Släpp vinsttaket – och kom snabbare åt segregationen

Det finns mycket forskning som säger att blandade skolor är bäst. Generellt sett gynnas skolresultaten av att elever från olika sociala miljöer möts i samma klassrum och på samma skolgårdar. Skolverket menar därför att den ökade segregationen är en bidragande orsak till att skolresultaten försämrades under flera år.

Det är just detta som gör det fria skolvalet så knepigt. Å ena sidan är det förstås bra att föräldrar får välja skola och därmed sätter press på ansvariga politiker att göra något åt bristerna i skolan. Å andra sidan vet vi att väletablerade och välutbildade föräldrar väljer skolor där det redan finns många barn med välutbildade föräldrar. För säkerhets skull, så att säga. Därmed blir det oerhört svårt undvika att vissa skolor blir systemets förlorare.

Om skolor drivs som aktiebolag kan det spä på segregationen ytterligare eftersom det av lätt insedda skäl är ekonomiskt mindre riskfyllt att driva en skola med barn från välutbildade och resursstarka hem.

Mot den här bakgrunden är det inte alls konstigt att regeringen och Vänsterpartiet ogillar vinster i välfärden och att de tycker särskilt illa om vinster inom just skolan. Det fria skolvalet i kombination med vinstkrav är en giftblandning som på allvar hotar en jämlik skola med god kvalité – för alla.

Alltså instämmer jag i nästan allt Ardalan Shekarabi ( S ) och Ali Esbati ( V ) skrev på DN-debatt för en kort tid sedan.

Det finns bara en hake.

Det finns ingen majoritet för ett vinsttak i riksdagen. Förslaget är lika dödsdömt som en snöboll i Saharas öken. Det betyder att de elever som förlorar mest på segregationen, de som går i skolor som blir förlorare med dagens system, måste vänta ytterligare ett par år innan en regering har kunnat göra något åt dagens problem.

Det hade möjligen varit försvarbart om just vinsttaket hade varit den helt avgörande frågan, men det är den knappast. Visst, ägarnas vinstkrav kan förstärka segregationen, men en ännu viktigare drivkraft är de fristående skolornas regler för antagning av elever.

Om alla skolor var skyldiga att ta emot elever vars föräldrar inte gör ett aktivt val, då skulle det bli betydligt lättare kombinera valfrihet med en jämlik skola. Då skulle alla skolor vara skyldiga hjälpa till att ta emot barn och ungdomar från krigets Syrien och kaosets Afghanistan.

Dessutom, när det gäller att ställa krav på de fristående skolorna finns det inte alls samma politiska låsning som när det gäller vinsttaket. Om regeringen släpper vinsttaket och istället föreslår skärpta krav på friskolorna, då skulle det kanske vara möjligt göra något åt segregationen i närtid.

Nu blir det inte så. Eleverna får vänta på förändringar medan partistrategerna på bägge sidor laddar för en ideologisk konflikt i valrörelsen.

Det tycker jag är trist.