Lars Stjernkvist: Röda linjer från S vore en olycka för landet
Det är fullt begripligt att Malmös kommunstyrelseordförande Katrin Stjernfeldt Jammeh och andra socialdemokrater vill se konkreta förslag för en mer rättvis politik. Det är liksom det som är meningen med föreningen, att åstadkomma mer rättvisa och ökad jämlikhet.
Det är inte heller särskilt konstigt att rösterna höjs nu. Under regeringskrisen har partiet mer än någonsin fått ta på sig rollen som ordningsmannen. Som den som försöker samla ihop och ta ansvar i en tid när det ritas röda linjer, ställs ultimativa krav och partier tar sig makten att fälla en regering utan att själva kunna ta ansvar.
Lars Stjernkvist
är före detta kommunpolitiker och partisekreterare för Socialdemokraterna.
Därför är det många som ser fram emot höstens partikongress. Då kommer ombuden att argumentera sig hesa för höjda pensioner, fler platser på komvux och snabbare tåg till Borås och mycket annat. Kort sagt, många ser fram emot att få prata politik, konkreta sakfrågor.
Det jag inte begriper är att det finns partivänner som vill att även Socialdemokraterna ska dra röda linjer. Markera tydligt var gränsen för kompromissandet går. Som vill att kongressen ska formulera en politik utan att ta hänsyn till det parlamentariska lägets begränsningar.
Förresten, begriper är fel uttryck. Det har alltid funnits socialdemokrater som vill distansera sig från vardagens alla begränsningar. Så länge partiet har funnits har balansen mellan visioner och vardag varit ett hett diskussionsämne. På 1920-talet hette han Fabian Månsson och i dag heter han bland annat Daniel Suhonen, hen som tydligast driver kravet på att partiet måste formulera en politik bortom kompromissernas och dagsekonomins ramar.
”Därför hoppas jag på en kongress i höst som lyfter blicken och diskuterar hur orättvisorna ska bekämpas, utan att för ett ögonblick släppa kontakten med vardagens alla begränsningar, de ekonomiska och parlamentariska.”Lars Stjernkvist
Det är möjligt att Socialdemokraterna, åtminstone på kort sikt, skulle vinna ökat stöd med en sådan politik. Men för landet vore det en olycka.
Helt enkelt därför att vi redan har många sådana partier och politiker. I dagens komplicerade verklighet behövs det mer än någonsin politiker som inte målar in sig i hörn. Det behövs inte ytterligare ett parti till vänster som stoltserar med sin renlärighet.
Återigen, meningen med föreningen är ökad rättvisa. Och det är resultatet som räknas. Därför finns det självklart någonstans en gräns för hur långt partiet kan sträcka sig i förhandlingar. Det är emellertid inte möjligt att dra den gränsen i förväg. Åtminstone inte om man tycker att resultat är viktigare än renlärighet, att det i alla lägen är bättre att åstadkomma en förändring av verkligheten, om än liten, än att få skriva en välformulerad reservation.
Därför hoppas jag på en kongress i höst som lyfter blicken och diskuterar hur orättvisorna ska bekämpas, utan att för ett ögonblick släppa kontakten med vardagens alla begränsningar, de ekonomiska och parlamentariska. Eller annorlunda uttryckt; jag hoppas att höstens kongress slår fast att det mer än någonsin behövs en pragmatisk och traditionell socialdemokrati.
