Lars Stjernkvist: Miljöpartiet behöver tänka om
Det finns en del säkra sätt att skapa dålig stämning runt ett svenskt fikabord. Du kan till exempel ta upp en diskussion om invandring eller fråga om övriga tror på Gud.
Eller säga något snällt om Miljöpartiet.
Det finns en utbredd insikt om klimat- och miljöfrågornas betydelse. Om jag undantar några få strutsaktigt trotsiga verkar det i vårt land och i andra länder finnas stöd för en radikal miljöpolitik. Det märktes inte minst i det senaste valet till Europaparlamentet då gröna partiet ökade kraftigt i många länder. Men Miljöpartiet i Sverige fortsätter kämpa runt fyraprocentsspärren.
Det är alltså inte särskilt många som har Miljöpartiet som sina favoriter och det är inte heller särskilt många som ser partiet som sitt andrahandsval. Om vi får tro opinionsinstitutet Skop är MP och SD de minst attraktiva andrahandsvalen. SD är utan tvekan det parti som flest ogillar mest, men också i det sammanhanget ligger Miljöpartiet ”bra” till med en tredjeplats, enligt Göteborgs universitets eftervalsundersökning.
En orsak är säkert regerandets pris. Det kostar alltid att kompromissa, och det kan förstås vara särskilt kostsamt för ett parti som sedan länge har haft ett högt moraliserande tonläge. Och apropå moraliserande, jag tror många har en känsla av att det är vanligt folk som ska betala för Miljöpartisternas höga moral.
Det är lätt att få intrycket att för att komma till Miljöpartiets grönare och skönare värld måste du avstå från både bilen och jobbet. Du måste helt enkelt välja mellan välfärd och välmående å ena sidan och en hållbar miljö å andra sidan.
Det är taktiskt osmart och dessutom sakligt fel, tror jag. Visst måste miljöpolitiken präglas av allvaret. Det krävs förändringar och uppoffringar. Men mer än något annat borde miljöpolitiken präglas av optimism.
”Miljöpolitiken måste helt enkelt handla mer om att skapa ett väl fungerande samhälle för alla än om att försöka undvika en katastrof. Mer om förhoppningar än om rädsla.”
Storbritanniens Boris Johnson presenterade nyligen en miljöplan innehållande bland annat massiva satsningar på förnybar energi och cykelbanor. I pandemins spår presenteras liknande planer i flera länder. Planer som präglas av nödvändigheten att bryta utvecklingen men också av de möjligheter som ny kunskap ger oss. Ett helt förnybart energisystem och batterier gjorda av trä låter som fantasier, men kan bli verklighet med forskningens hjälp.
Nej, jag diskuterar gärna Miljöpartiet vid fikabordet. Om inte Socialdemokraterna hade funnits hade jag nog varit miljöpartist. Sverige behöver en radikal miljöpolitik, och därför mår vi bra av ett parti som har ett stort miljöengagemang.
Miljöpolitiken måste helt enkelt handla mer om att skapa ett väl fungerande samhälle för alla än om att försöka undvika en katastrof. Mer om förhoppningar än om rädsla. Helt enkelt därför att rädsla sällan fungerar som dynamisk drivkraft i en samhällsomvandling, inte ens om rädslans budbärare i grunden menar väl.
