Lars Stjernkvist: Låt oss tala om Louis De Geer
Jo, jag tycker nog att upprördheten över Georg Floyds död och Black Lives Matter-rörelsen kan beskrivas som något av en politisk jordbävning. Protesterna har blottlagt de orättvisor och den segregation som fortfarande präglar det amerikanska samhället. Och det är kanske inte så märkligt att upprördheten även riktas mot rasförtryckets historiska förebilder.
Lars Stjernkvist
är kommunstyrelsens ordförande i Norrköping och före detta partisekreterare för Socialdemokraterna.
Skakningarna på Gamla torget i Norrköping var inte fullt lika förväntade. Där står sedan 1945 en staty föreställande Louis De Geer, industrimannen men också slavhandlaren. Och det sistnämnda har väckt krav på att åtminstone flytta honom till en något mindre synlig och mindre hedersam plats.
Jag håller inte med. Mänskligheten utvecklas och därför måste allt och alla bedömas i förhållande till sin samtids värderingar. Det skulle få förödande följder om vi försökte radera allt som påminner om att det funnits ett samhälle före demokratin och de mänskliga rättigheterna. Det är trots allt ganska moderna företeelser.
NU tror jag i och för sig inte att det är så många som vill gömma undan historiska personer. Däremot möter jag många som vill göra människor som lever och verkar idag medansvariga för gamla synder. Och det är det som gör statydebatten intressant.
”… rasism eller för den delen kommunism är inga historiska företeelser. Idéerna lever vidare och det är det som är riktigt allvarligt.”
Som socialdemokrat får jag ibland stå till svars för att mitt parti regerade under en tid då rasbiologin var ett etablerat forskningsområde, Moderaternas företrädare får veta att deras parti en gång i tiden gjorde sitt yttersta för att förhindra demokratins genomförande. Vänsterpartister påminns om partiets kommunistiska förflutna och Sverigedemokrater får stå till svars för sitt partis rasistiska förflutna.
Anklagelser om arvsynd är problematiska. Det räcker med att gå till sig själv. Jag har inte kvar min ungdoms inställning till jämställdhet och homosexualitet, och det är jag oändlig tacksam för. Samhället har förändrats och jag har hängt med.
Om vi tillämpar en retroaktiv präktighet blir det inte särskilt många statyer kvar på våra torg och det lär inte vara särskilt många som ens vågar se sig själva i spegeln.
Det är inte statyerna som är farliga, utan de människor som lever och verkar idag. För rasism eller för den delen kommunism är inga historiska företeelser. Idéerna lever vidare och det är det som är riktigt allvarligt.
Louis De Geer symboliserar verkligen mänsklighetens framsteg, industrialismen men också en med 1600-talets mått mätt progressiv syn på arbetarnas rättigheter. Han påminner också om människans mörka sidor.
Kort sagt, berättelsen om honom är viktig och det gäller att ta med hela berättelsen.
