Annons

Lars Stjernkvist: Knöligt ord men klok princip

Det har talats en del om europeisk identitet i samband med helgens EU-parlamentsval. Stödet för EU-ökar i vårt land och det finns en del som tyder på att vi i allt större utsträckning känner samhörighet med medborgare i övriga i Europa.
Lars StjernkvistSkicka e-post
Inpass från vänster • Publicerad 29 maj 2019
Lars Stjernkvist
Det här är en krönika av en medarbetare på ledarredaktionen. Borås Tidning politiska etikett är moderat.
EU-parlamentet har sina fördelar, men också sin begränsning.
EU-parlamentet har sina fördelar, men också sin begränsning.Foto: Yvonne ≈sell/SvD/TT

Det har talats en del om europeisk identitet i samband med helgens EU-parlamentsval. Stödet för EU-ökar i vårt land och det finns en del som tyder på att vi i allt större utsträckning känner samhörighet med medborgare i övriga i Europa.

Det har jag inget emot. För egen del är jag emellertid i första hand Norrköpingsbo. Dessutom är jag väldigt mycket svensk. Visst känner jag en närhet till grannarna i vår del av världen, men jag kan inte påstå att jag har någon särskilt starkt utvecklad europeisk identitet.

Annons

EU—parlamentsvalet slutade ungefär i linje med förhandstipsen. Klimatfrågan gav gröna partier en rejäl medvind och oron för migrationen gav högernationalister medvind. Ett allt mer polariserat politiskt landskap pressar tillbaka traditionella regeringspartier. Trots tillbakagången för de stora, efter valet ser det ut att finnas ett stabilt stöd för anständiga och konstruktiva lösningar på Europas ödesfrågor, migrationen och miljön.

På plussidan noterar jag även att valdeltagandet ökade i flera länder. Det är glädjande, även om jag tycker att valet till EU-parlamentet är problematiskt. Missförstå mig inte, jag är en varm anhängare av svenskt EU-medlemskap. Jag är helt övertygad om att vi måste samarbeta över gränserna för att lösa många problem. Den fria rörligheten för människor och kapital har i grunden underlättat för enskilda och bidragit till positiva ekonomiska effekter. Däremot är jag inte säker på att EU-s styrka sitter i ett direktvalt parlament.

Över huvud taget finns det en övertro på just direktval. Låt mig göra en möjligen halsbrytande jämförelse. Runt om i vårt land växer det fram olika samarbeten mellan kommunerna. Kommunerna är helt enkelt för små för att tillgodose växande behov inom bland annat skolan. Ibland bygger samarbetet helt på frivillighet, ibland är det mer eller mindre framtvingat av statens krav på likvärdiga villkor för alla i hela landet. Om kommuner bildar kommunalförbund eller andra samarbeten flyttas makt från kommunerna till ett överkommunalt organ. Det demokratiska mandatet finns dock kvar på den lokala nivån, och garanterar därmed att det lokala perspektivet alltid finns med.

EU är ett slags kommunalförbund för stater.

Jag pläderar inte för att avskaffa det direktvalda parlamentet. Det är inte särskilt begåvat att ta ifrån medborgare rättigheter som givits dem. Men för att mota högernationalismen behövs det en sund nationalism. Centerpartiet har uttryckt det bäst med sin slogan Smalare men spetsigare. Det gäller att EU sätter in kraften på områden där det uppenbarligen finns behov av gemensamma lösningar, som klimatet och migrationen, och låter bli att lägga sig i frågor som länderna sköter bäst själva.

Kort sagt, jag hoppas EU-parlamentet och medlemsländerna vårdar den så kallade subsidiaritetsprincipen, som säger att alla beslut ska fattas så lokalt som möjligt. Ett knöligt ord för en klok princip.

Annons
Annons
Annons
Annons