Annons

Lars Stjernkvist: En bred uppgörelse är möjlig

En majoritet av svenskarna tycker att Sverige ska dra en gräns för hur många asylsökande vi kan ta emot.
Lars StjernkvistSkicka e-post
Inpass från vänster • Publicerad 7 juli 2020
Lars Stjernkvist
Det här är en krönika av en medarbetare på ledarredaktionen. Borås Tidning politiska etikett är moderat.
Trots oenigheter finns det goda möjligheter att förena asylrätt och kontroll.
Trots oenigheter finns det goda möjligheter att förena asylrätt och kontroll.Foto: Jessica Gow/TT

Den här undersökningen, som SVT presenterade i helgen, ska tas med samma skopa salt som alla andra opinionsmätningar. Som man frågar får man svar, brukar det heta, och det gäller onekligen i det här sammanhanget. Jag är inte säker på att alla menar samma sak med volymmål, och över huvud taget är det inte helt enkelt att koka ner komplicerade vägval till ett enkelt ja eller nej.

Inpass från vänster

Lars Stjernkvist

är kommunstyrelsens ordförande i Norrköping och tidigare partisekreterare för Socialdemokraterna.

Det här är emellertid inte den första mätningen som visar att svenskarna har blivit mer skeptiska till invandring. Dramatiken under och efter 2015 har satt spår bland politiker och alla andra. Samtidigt finns det som sagt skäl varna för övertolkningar. Mätningarna behöver inte betyda att inställningen till asylrätt och mänskliga rättigheter har förändrats i grunden.

Annons

Men det gör inte opinionsvändningen mindre allvarlig för den som betraktar asylrätten som en viktig grundbult i svensk och internationell migrationspolitik. Snarare tvärtom.

Det är naturligtvis inte bra om en politiker anses ha fel eller impopulära åsikter, men det är på sätt och vis ännu värre om vederbörande uppfattas som aningslös och naiv. Om väljarna tycker att asylrätten är en vacker men orealistisk politisk dröm, då hjälper ingen retorisk skicklighet i världen.

Jag tror inte att det är människors bristande empati för flyktingar som hotar asylrätten, utan rädslan för att empatin leder till en okontrollerbar invandring.

Det är mot den här bakgrunden som jag tycker det är viktigt med en bred uppgörelse om migrationspolitiken. Och det är framför allt av det här skälet som jag hoppas partierna gör nya försök att prata ihop sig, trots oenigheten i den Migrationspolitiska kommittén.

Jag är väl medveten om svårigheterna. I den här som i alla andra frågor finns det en rejäl spännvidd mellan partierna. Det finns ingen anledning älta vem som var mest motsträvig, men uppenbarligen var det så kallade volymmålet eller inriktningsmålet en knäckfråga.

”Det är naturligtvis inte bra om en politiker anses ha fel eller impopulära åsikter, men det är på sätt och vis ännu värre om vederbörande uppfattas som aningslös och naiv.”

Svårigheterna är inte bara sakliga, utan jag har full förståelse för de partistrategiska komplikationerna. Det har talats om elefanter i rummet och i någon mening är förstås både Miljöpartiet och Sverigedemokraterna elefanter som försvårar en uppgörelse. Jag förstår att S och M sneglar oroligt åt var sitt håll.

Trots detta, skälen för en uppgörelse borde väga tyngre. Det finns en bred enighet om att det går att förena asylrätten med en kontrollerad invandring. Partierna har uppenbarligen kommit en bra bit på väg mot ett regelverk som gör det möjligt.

Kort sagt, det finns en chans att forma en lösning som lugnar många av dem som känner oro för att det inte går att förena asylrätt och kontroll. För mig räcker det för att göra nya försök.

Annons
Annons
Annons
Annons