Stjernkvist: Alla vinner på dialog

Inpass från vänster Artikeln publicerades
Stefan Löfven (S) och Ulf Kristersson (M) talar till varandra, inte med varandra, under en partiledardebatt i valrörelsen 2018
Foto: Stina Stjernkvist/TT
Stefan Löfven (S) och Ulf Kristersson (M) talar till varandra, inte med varandra, under en partiledardebatt i valrörelsen 2018

Om Moderaterna och Socialdemokraterna vill vara statsbärande är det på sin plats att de kan prata med varandra om sådant som kräver bred förankring.

Under mina år som Socialdemokratisk partisekreterare i början av 2000-talet hände det att jag ringde min M-kollega, först Johnny Magnusson och sedan Sven Otto Littorin. Det fanns en slags outtalad överenskommelse om att vi i vissa frågor borde ta ett särskilt stort ansvar. Trots allt, Moderater och Socialdemokrater är de vanligaste regeringsbildarna och i vissa frågor krävs långsiktiga lösningar och därmed en bred förankring.

Jag har en känsla av att relationerna är betydligt frostigare i dag.

Det finns en naturlig förklaring. Det går inte särskilt bra för vare sig Socialdemokraterna eller Moderaterna, för att uttrycka det milt. I valet 2010 samlade partierna tillsammans mer än 60 procent av väljarna. Två val senare var stödet nere i 45 procent och om vi får tro opinionsmätningarna fortsätter fallet. Och i samma takt går det allt bättre för ytterkantspartierna. Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet har rejäl medvind.

Det verkar helt enkelt löna sig att vara arg och kritisk i dessa tider, och då är det kanske logiskt att Moderater och Socialdemokrater också höjer tonläget och konfliktnivån. Dessutom är det utan tvekan så att M och S inte bara utgör huvudkonkurrenter om statsministerposten, utan de är ideologiska motpoler i många sammanhang. Januariavtalet har förstås också spätt på rivaliteten.

Nja, jag är inte så säker på att vare sig Socialdemokraterna eller Moderaterna vinner på en ökad polarisering. Jag är inte heller säker på att dagens politiska klimat och landskap har gjort det omöjligt för statsbärande partiet att vinna framgångar.

Det är ju inte säkert att Moderaterna och Socialdemokraterna straffas därför att de ses som statsbärande parter. Orsaken till väljarflykten kan vara den motsatta, att de inte uppträder som statsbärande.

Det är kanske inte så klokt av Moderaterna att efter varje sprängning eller dödsskjutning kritisera Stefan Löfven och regeringen i hårda ordalag. Det kan vara ett uttryck för underskattning av väljarna och ett uttryck för en grälsjuka som går över alla rimliga gränser. Det imponerar nog inte på särskilt många när politiker försöker ta billiga poänger i frågor som mer än andra borde förmå politikerna att kraftsamla mot den gemensamma fienden. Jag tror inte heller att Moderaterna vinner respekt när de tjurigt vägrar delta i samtal om något så oförargligt som järnvägsutbyggnad.

Av samma skäl tror jag att Socialdemokraterna och regeringen gör en missbedömning när inte alla partier bjuds in till partiöverläggningar om olika sakfrågor. Jo, Sverigedemokraterna är ett extremt parti, men ett statsbärande parti måste kunna prata med alla och hålla isär vad som är samtal och vad som är samarbete.

Sverige skulle definitivt må bra av att de mest sannolika regeringsbildarna pratar med varandra om bland annat migration och försvarspolitik. Jag tror dessutom att båda partierna skulle vinna på en sådan dialog.

 

Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Borås Tidning och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.