Steg mot bättre kvalitet

Förändringarna ska dock inte överdrivas. Av de fem extra miljarder som ska fördelas mellan landets 38 högre utbildningsinstanser åren 2009–2012 kommer 1,55 miljarder att vara knutet till kvalitet.

Detta har upprört delar av Forskarsverige, bland annat rektorn vid Karlstads universitet, Kerstin Norén, som hävdar att de nya universiteten hamnar i strykklass vid fördelningen av pengarna. Kåre Bremner, rektor vid Stockholms universitet, talar om ”politisk toppstyrning”.

Det är alltså satsningen på kvalitet som upprör, att högskolorna ska bedömas efter antalet citat i forskningstidskrifter och förmågan att knyta till sig medel från näringslivet. Lars Leijonborg vill dessutom få universiteten att börja konkurrera med varandra istället för att tilldelas pengar efter antalet studenter som utexamineras, en princip som inbjuder till att lärare låter sina studenter passera genom studierna utan några större krav.

Det är sant att de gamla stora universiteten och Karolinska institutet får mest pengar eftersom det är där den mesta spetsforskningen bedrivs. Men det är inte bara anrika lärosäten som belönas. Högskolan i Borås är också en vinnare, något som kan kopplas till det nära samarbetet med näringslivet och viljan att bli ett professionsuniversitet. För förmågan att knyta till sig externa medel tilldelas högskolan 11,6 miljoner kronor extra 2009–2012, en ökning med 29,2 procent.

Sverige måste kraftsamla inom vissa forskningsmiljöer för att kunna hävda sig internationellt i framtiden. Idag är det för mycket bredd och för lite spets. För att även mindre universitet som Karlstad ska få del av extrasatsningarna måste de samverka tätare med andra högskolor och specialisera sig.

Högskolorna har positivt nog fått en betydligt friare roll under den borgerliga regeringen. Det är exempelvis inte längre regeringen som utser rektor. Men inget gott som inte för något ont med sig. När pressen ökar på att söka medel från näringslivet så ökar också risken för mer uppdragsforskning, alltså beställd forskning med ett bestämt slutresultat. Att begreppet anställningsbarhet mer och mer vinner terräng är också ett hot, både mot den fria forskningen och värdet av bildning.

Forskningsminister Lars Leijonborg vill undvika risken för att humaniora och samhällsvetenskap hamnar i skymundan genom att tillföra kvalitetspengar. Risken är ändå överhängande att bildning för bildningens egen skull får stryka på foten i det nya Högskolesverige. Det borde dock gå att förena kvalitet och spets med bildning.

Ledarredaktionen