GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Stefan Eklund: Vad är god journalistik?

Bakom den hårda debatten om SVT döljer sig olika syn på vad som är god journalistik.
Stefan EklundSkicka e-post
Ledarkrönika • Publicerad 23 januari 2021 • Uppdaterad 24 januari 2021
Stefan Eklund
Det här är en krönika av en medarbetare på ledarredaktionen. Borås Tidning politiska etikett är moderat.
SVT är utsatt för hård kritik, den här gången från ett ovanligt håll. ”Är det inte en billig poäng att någon slags kollektiv rädsla för högerextrema krafter skulle styra SVT:s sätt att göra program på?” Det frågar sig BT:s chefredaktör Stefan Eklund.
SVT är utsatt för hård kritik, den här gången från ett ovanligt håll. ”Är det inte en billig poäng att någon slags kollektiv rädsla för högerextrema krafter skulle styra SVT:s sätt att göra program på?” Det frågar sig BT:s chefredaktör Stefan Eklund.Foto: Jessica Gow/TT

Vad är god journalistik?

Public service kritiseras hårt – igen. Men den här gången kommer inte anklagelserna om partiskhet från det håll vi har vant oss vid de senaste åren, det vill säga från yttersta högern, främst SD.

Nu är det vänsterliberala krafter, med Dagens Nyheter i spetsen, som finner SVT bristfälligt i sin bevakning av den nya konservatismen, med hanteringen av en Trump-supporter och intervjun med SD:s ”chefsideolog” Mattias Karlsson som främsta exempel.

Bakom den hårda debatten om nämnda exempel kan man dock ana något annat – synen på vad som är god journalistik.

De två exemplen, låt oss se på dem:

I ett extrainsatt Agenda med anledning av stormningen av Capitolium i Washington intervjuades Joy Van Patten, pastor och republikansk politiker från Ohio, en helhjärtad supporter till Trump. Under intervjun framförde hon det ena uppenbart osanna påståendet efter det andra, men fick också vid varje sådant tillfälle en motfråga från reportern Cecilia Gralde som pekade på de fakta som fanns om det Joy Van Patten hävdade. Det handlade bland annat om falsariet att stormningen skulle vara iscensatt av vänsteraktivister. Graldes fakta sopades dock bekymmerslöst undan av den republikanska pastorn.

Jag fann intervjun intressant. Den var ett belysande exempel på hur förmodligen en stor del av de drygt 70 miljoner amerikaner som röstade på Trump resonerar och hur de litar på de lögner som finns att finna på alternativa digitala plattformar.

”Den som tror att Sverigedemokraterna har byggt upp ett trovärdigt intellektuellt kapital de senaste åren förstod att så inte är fallet.”

Det andra exemplet, Anna Hedenmos intervju med Mattias Karlsson (SD) i programserien ”Min sanning”, var också avslöjande. För att vara ledande policymakare i ett stort riksdagsparti framstod han som märkligt grund, ja, närmast enkelspårig (”jo, alla som flyr till Sverige är potentiella våldtäktsmän”), i sina resonemang om rasism och invandring.

Just den bristfälliga analysen blev synlig genom Anna Hedenmos skickliga sätt att föra samtalet på. Den som tror att Sverigedemokraterna har byggt upp ett trovärdigt intellektuellt kapital de senaste åren förstod att så inte är fallet.

Kritikerna av ovanstående inslag och program håller förstås inte med mig. Erfarne medieprofilen Jan Scherman menar i DN, så tolkar jag honom, att SVT försöker göra sig till vän med de partier och politiska inriktningar som står för de hårdaste utfallen mot public service, eftersom de mycket väl kan ha regeringsmakten efter nästa val.

Peter Wolodarski, DN:s chefredaktör, är inne på samma spår som Scherman när det gäller orsakerna till att, som han hävdar, SVT låter osanningar fara fram i rutan utan att vederläggas. Och visst, lögner ska bemötas med fakta, det håller jag med om. Men det gjorde både Gralde och Hedenmo, jag förstår ärligt talat inte hur man kan undvika att uppfatta det. Är det kanske en aggressiv ton Wolodarski saknar från SVT-reportrarna? Jag klarar mig faktiskt bra utan en sådan. Och är det inte en billig poäng att någon slags kollektiv rädsla för högerextrema krafter skulle styra SVT:s sätt att göra program på?

Här kommer vi fram till frågan om vad god journalistik är. I det infekterade medie- och debattklimat vi har idag är det som om många medier själva, inte minst DN, vill vara den ultimata utposten för Sanningen med stort S. Bakom hörnet på en sådan ambition lurar en aktivism som utestänger många människor. Dagens Nyheters Greta Thunberg-nummer kan ses som ett exempel på det.

Men ska journalistiken blunda för att många miljoner människor idag har en verklighetsuppfattning som bygger på lögner, och inte låta dem komma till tals? Det är ingen bra väg. Bättre är att visa upp den verkligheten, givetvis inte utan faktagrundade motfrågor, och låta tittare och läsare dra sina egna slutsatser.

För det är just verkligheten, och allt vad den innehåller av sanningar och lögner, den goda journalistiken ska berätta om. Vi här inte här för att uppfostra våra läsare, tittare och lyssnare. Vi är här för att fördjupa deras kunskap om vår värld och allt vad den innehåller och låta dem dra sina egna slutsatser. Det är god journalistik.

Välkommen att kommentera

Välkommen att kommentera! Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Borås Tidning och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.