GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Stefan Eklund: Demokratin behöver försvaras

Måtte vi inte hamna i ett läge igen, där yttrandefriheten beslås med munkavle.
Stefan EklundSkicka e-post
Ledarkrönika • Publicerad 19 december 2020
Stefan Eklund
Det här är en krönika av en medarbetare på ledarredaktionen. Borås Tidning politiska etikett är moderat.
Johan Theodor Lundbergs skulptur
 Moder Svea blickar ut från riksdagshusets tak. Hon flankeras av en man med ett svärd som ska symbolisera Vaksamheten och en kvinna med pergamentrulle som symboliserar Eftertanken. Tillsammans ska de skydda det demokratiska Sverige. Och det behövs, menar BT:s chefredaktör Stefan Eklund.
Johan Theodor Lundbergs skulptur Moder Svea blickar ut från riksdagshusets tak. Hon flankeras av en man med ett svärd som ska symbolisera Vaksamheten och en kvinna med pergamentrulle som symboliserar Eftertanken. Tillsammans ska de skydda det demokratiska Sverige. Och det behövs, menar BT:s chefredaktör Stefan Eklund.
Foto: Fredrik Sandberg/TT

Demokratin är satt under press. Det är numera ett allmänt vedertaget faktum. Det som jag under hela min uppväxt på 60- och 70-talet tyckte var självklart – att demokratin är det styrelseskick som är överlägset alla andra – är något som jag numera finner nödvändigt att ständigt argumentera för, inte bara som ansvarig utgivare av en lokal morgontidning, utan även i andra sammanhang. Demokratin går inte längre att ta för given.

Visst, då, under min tonårstid var det kalla kriget något som skrämde, men att de auktoritära diktaturer som fanns på andra sidan järnridån någonsin skulle inspirera västvärldens demokratiskt valda ledare såg jag som högst osannolikt.

Men nu är vi där. Polen och Ungern förs oftast fram som exempel. Med all rätt. De politiskt beslutade inskränkningar av mänskliga rättigheter och attacker mot press- och yttrandefrihet som sker i de länderna skrämmer och skämmer. Brasilien och USA är andra länder där lögner och hat sprids från de som har den högsta makten. Ja, frågan är om inte de idoga försök att skjuta demokratins trovärdighet i sank som Donald Trump har sysslat med den senaste månaden har skadat USA:s anseende som västvärldens ledande demokrati för överskådlig framtid.

Norden? Sverige? Varför skulle vi gå säkra? Det finns en gryende populism även här.

Med detta som bakgrund är det inte så konstigt att ett nordiskt nätverk för demokratin, ”Demokratinätverk 21”, lanserades för ett par veckor sedan. Jag är själv inbjuden som en av deltagarna – här finns ett 60-tal personer från det politiska och akademiska fältet, näringsliv, civilsamhället och medier i Sverige, Finland och på Åland – och slogs av att en sådan diskussion som nätverket förväntas hålla liv i under dessa tider känns högst relevant. Det hade det kanske inte gjort för bara några år sedan.

”Det är en av nödtvång igångsatt motrörelse mot de tendenser till anti-demokratiska processer vi ser växa fram runt om i världen.”

Demokratinätverk 21” är ett initiativ från Anders Chydenius-stiftelsen i Finland, Lunds universitet, det svensk-finska kulturcentret Hanaholmen i Helsingfors samt Ålands fredsinstitut. Syftet är att stärka den demokratiska idén internationellt, diskutera hur demokratin påverkas av globalisering, digitalisering och den pågående pandemin samt utöka det nordiska samarbetet i den pågående europeiska diskussionen om demokratins utsatthet i tider av kris.

”Demokratinätverk 21” kommer att verka under nästa år, det år som Sverige firar sin hundraåriga demokrati, Finland är ordförande i det 50-åriga Nordiska ministerrådet och Åland firar 100 år av självstyre. Uppdraget att förstärka demokratin är inte litet, men det behövs. Det handlar inte bara om högtidsord med lite bäring utanför seminariesalar och akademiska konferenser. Det är en av nödtvång igångsatt motrörelse mot de tendenser till anti-demokratiska processer vi ser växa fram runt om i världen.

Jag ser fram emot min medverkan i det arbetet.

Ett annat uppdrag som i dessa tider har förnyad tyngd är det jag har som styrelsemedlem i Stiftelsen Torgny Segerstedts Minne (ordföranden där, förre justitiekanslern Anna Skarhed, är dessutom även hon med i ”Demokratinätverk 21”).

Stiftelsen arbetar med att förstärka demokratin och yttrandefriheten på flera olika sätt, senast genom att ge priset ”Frihetstonen” till rapparen Jason Diakité, mer känd som Timbuktu, en artist som är glasklar i sina ställningstaganden för grundläggande demokratiska värden.

Det Torgny Segerstedt stod för – anti-nazism, anti-rasism – är idag viktigt att inspireras av. När Torgny Segerstedt med sina texter i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning (GHT) före och under andra världskriget kritiserade nazismen (”Herr Hitler är en förolämpning” skrev han redan 1933) och den svenska undfallenheten gentemot Hitler-Tyskland blev han hårt ansatt av den svenska regeringen (och av Gustav V…).

Hela åtta gånger beslagtogs GHT av svensk myndighet eftersom den innehöll artiklar som ”kunde skapa missförstånd med utländsk makt”.

Så kan det gå i en demokrati satt under press. Yttrandefriheten, ett av en sann demokratis främsta kännetecken, beslås med munkavle. I ett historiskt perspektiv är det inte länge sedan. Måtte vi inte hamna där igen.

Välkommen att kommentera

Välkommen att kommentera! Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Borås Tidning och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.