Stänga ”föris” är inget enkelt beslut
Folkhälsomyndighetens rekommendationer till regeringen har varit anpassade till coronasmittans utbredning i landet. I detta avseende har de hela tiden varit proportionerliga. För tidigt, för sent, för lite, för mycket – alla har en åsikt. Men ett vet vi alla vid det här laget – att nu går det fort.
I torsdags förra veckan fördes diskussioner med Skolverket om att stänga skolor; då var det inte aktuellt. Knappt en vecka senare stängs landets gymnasieskolor, högskolor, universitet och yrkeshögskolor. Där står vi idag.
Redan detta steg – som ”bara” omfattar de som bedriver studier frivilligt – kommer likafullt att bli en formidabel utmaning. Ty även om det får anses vara rimligt att gymnasieelever och unga vuxna på universitet och högskolor ska ha så mycket disciplin och självbevarelsedrift att de kan förväntas göra de bästa av de nya omständigheterna, går det inte att från huvudmännens sida låta det hela stanna vid studenternas eget ansvar.
Vilket blir nästa steg? Enligt statsminister Stefan Löfven och utbildningsminister Anna Ekström förbereder sig regeringen för att möjliggöra just en stängning av alla skolor och förskolor.
På torsdag väntas riksdagen fatta beslut om att bemyndiga regeringen att arbeta fram en lag som gör detta möjligt. Och med tanke på att det vi nu ser bara är ”toppen av ett stort, stort isberg”, som statsepidemiologen Anders Tegnell formulerade det under tisdagseftermiddagens presskonferens, ligger det i den metaforen att det som måste till är en samhällelig ansträngning som inte liknar något vi tidigare sett i det moderna Sverige.
En total skolstängning kommer att kräva stora uppoffringar. Vi skrev om det på ledarsidan förra fredagen. Det finns närmare 400 000 vårdanställda i Sverige. Hur många av dem som berörs när förskola och grundskola stängs är oklart, men enligt SCB handlar det om tiotusentals. Hur ska deras barn tas om hand, och av vem?
Det är inte bara vårdanställda som kan betraktas som oumbärliga i coronakrisens Sverige. Många yrkesgrupper är samhällsviktiga och systemkritiska. Behovet av polis, brandkår, tull och kustbevakning har inte blivit mindre trots smittan. Och tänk ett steg längre: Även läkare, infektionssköterskor och vårdbiträden behöver allt från dricksvattenförsörjning, livsmedelsdistribution, utbetalning av socialförsäkringar, detaljhandel, dagstidningar, TV och radiosändningar, webbaserad information till utdelning av post och mycket mera.
Att se hela isberget, inte bara dess topp. Med alla de dimensioner som döljer sig i djupet av de åtgärder som nu kan bli nödvändiga, är det full begripligt om de som har att fatta de svåra besluten också brottas med den största tvekan och bävan inför vad konsekvenserna kan bli.
Man behöver inte älska Folkhälsomyndigheten och svälja allt som regeringen säger och gör, men lite större ödmjukhet inför de dilemman de står inför vore knappast fel just nu.
