Kajsa Kettil: Städskandalen och nya statssekreteraren smutsar ner S
Det började ju så bra. Den nytillträdda statsministerns upprepningar att regeringen ska ”vända på varje sten” för att få bukt med gängbrottsligheten må vara tröttsamma, men de gav trots allt hopp om en handlingskraft som saknats hos hennes företrädare. Kombinationen av Magdalena Andersson som statsminister och Karin Tegmark Wisell, nytillträdd generaldirektör för Folkhälsomyndigheten, gav dessutom uppfattningen att pandemihanteringen nu sköts av en företagsam duo.
Anderssons förtroendesiffror sjönk visserligen något när hon gick från att vara finansminister till statsminister, men hon leder fortfarande partiledarnas förtroendeliga, enligt en Novus-undersökning som presenterades i början av december. För Socialdemokraterna som parti har de senaste opinionsmätningarna varit muntra, med drygt 31 procent i Sifos decembermätning.
Det kan tolkas som att var tredje väljare applåderar Magdalena Anderssons prestation i hinderbanan i höstas där hon efter att ha blivit vald till partiledare även skulle tolereras som statsminister och därefter få igenom sin budget. Eller åtminstone få till en budget hon anser sig kunna regera landet på, som resultatet blev efter oppositionens justeringar.
Det var sannolikt en lättad statsminister som flyttade in i Sagerska palatset strax före jul.
Nu ser dock smekmånaden ut att vara över. Under årets första vecka kom två nyheter som solkar ner både statsministern och partiet; städskandalen och utnämningen av den nya statssekreteraren.
Tajmingen är usel. Mycket fokus ligger på det säkerhetspolitiska läget, där Ryssland försöker tvinga Nato att inte acceptera Ukraina, Sverige och Finland som nya medlemmar. Inte blev det bättre av att försvarsminister Peter Hultqvist (S) under julveckan bemötte kraven med en sorts försäkran att Sverige inte ska gå med i Nato ”varken nu eller senare”.
Faktumet att den årliga konferensen Folk och försvar inleddes på måndagen sätter ytterligare ljus på säkerhetsfrågan. Att då behöva svara på frågor om hur en städare som befann sig illegalt i Sverige kunde ertappas vid statsministerns privata bostad, det är besvärligt för såväl statsministern som för Säpo.
Omständigheterna kring händelsen är oklara. Det vi vet är att Magdalena Andersson länge har anlitat en städfirma som enligt henne tidigare har uppgett sig ha kollektivavtal, men som nu uppenbarligen saknar det. Det är även känt att larmet i bostaden löstes ut i december, och att polisen kort därefter upptäckte en kvinna som vistades olagligt i landet. Exakt var hon vid tillfället befann sig kan Säpo inte bekräfta. Myndigheten kan för övrigt inte säga mycket alls om händelsen, Säpochefen Charlotte von Essen går inte in på några detaljer men återkommer till att Säpo har ansvar för sina skyddspersoner och att reglerna kan komma att ses över.
”Nu ser dock smekmånaden ut att vara över.”
En del av den efterföljande offentliga debatten har handlat om huruvida det är rätt eller fel av statsministern att anlita städhjälp. Det är bara trams. För självklart ska Andersson – precis som så många andra som inte hinner, kan eller vill sköta all städning själva – kunna anlita proffs för uppgiften. Däremot är det klantigt att inte ha koll på att den aktuella firman är seriös. Att dessutom försöka ducka frågor kring incidenten, som under den gångna helgen när regeringen och Säpo ogärna uttalade sig, kan adderas till minuskontot.
Där hamnar även utnämningen av statssekreteraren Emma Lennartsson. Hon var ju tidigare statssekreterare hos Stefan Löfven, men avgick i samband med it-skandalen på Transportstyrelsen 2017 eftersom hon hade missat att föra vidare information om rikets säkerhet till sin chef.
Uppenbarligen ansåg partiet att drygt fyra års karantän var tillräckligt för att Lennartsson skulle kunna återgå till samma position. Det tyckte inte Moderaterna, som har reagerat starkt på utnämningen. Visserligen är det väntat att oppositionen är kritisk, det ingår det politiska i spelet. Men i det här fallet finns det anledning för väljarna att begrunda faktumet att regeringschefens närmaste medarbetare tidigare har fått avgå på grund av en miss som handlar om rikets säkerhet.
Statsministerns pressekreterare bemötte kritiken med att försöka flytta fokus till den säkerhetspolitiska situationen med Ryssland. Ett ganska desperat tilltag, som väljarna förhoppningsvis ser igenom.
Det är möjligt att den nyutnämnda statssekreteraren kommer att utföra ett bra jobb. Men politik bygger på förtroende. Det kan uppfattas som orättvist, och är det utan tvekan ibland, att andras uppfattning ska få styra. Men den oskrivna regeln finns av en anledning.
Socialdemokraterna må strunta i Moderaternas protester, men knappast i väljarnas dom.
