Anela Murguz: Snart har gängen inga gränser att passera – regeringen måste agera

Några dagar senare omkom två kvinnor i en misstänkt anlagd brand som tros ha riktats mot en annan man med gängkriminella kopplingar.

Tidigare i veckan skadades en tonårig pojke med gängkopplingar och hans pappa i ännu en skjutning, och på natten till torsdag skedde en explosion i ett hus där anhöriga till en rappare som tagit sida i en pågående gängkonflikt bor.

Samtliga dåd har skett i Stockholmsregionen som sedan årsskiftet skakas av en våldsvåg. Det kan tyckas som en avlägsen konflikt för Sjuhärad, men då underskattar man dels att en liknande upptrappning av gängkonflikter kan spridas till andra platser, dels att det redan har skett en sådan eskalering i Borås när exempelvis en pappa besköts vid St Sigfrids griftegård för snart två år sedan i samband med att han besökte sin mördade sons grav.

För även om det låter osannolikt finns det faktiskt vissa oskrivna regler i den undre världen. En sådan är att inte blanda in utomstående i allmänhet och anhöriga i synnerhet. Den förstnämnda är passerad sedan länge. Att man nu ger sig på anhöriga kommer att göra utvecklingen svårare att hantera, inte minst politiskt.

Det är lätt att anta att den kriminella världen inte längre är lockande för den vars familj riskerar att skadas. Men tidigare erfarenheter av gränsförflyttningar visar att våldet inte minskar. Tvärtom blir det värre.

När till exempel tolvåriga Adriana sköts till döds i Stockholm 2020 var det många som trodde att det skulle bli en väckarklocka. Snart tre år senare finns det inte ett enda tecken på att gängen har blivit mer försiktiga. Våldet har i stället blivit mer brutalt och hänsynslöst.

Statsminister Ulf Kristersson (M) har flera gånger sagt att det kommer bli värre innan det blir bättre. Frågan är hur mycket värre det kan bli när inte ens anhöriga till gängkriminella längre går trygga?

Ledarsidan har tidigare påpekat varför regeringens motoffensiv mot kriminaliteten måste följas av sociala insatser som stryper tillförseln av unga pojkar till gängen. Men en mer akut fråga är polisens uteblivna resultat trots att myndigheten badat i tillskjutna resurser de senaste åren.

Det spelar nämligen ingen roll hur mycket straffen skärps när uppklarningssiffrorna ser ut som de gör. Ett exempel: Nästan 90 procent av alla mord klaras upp av polisen. Det gäller däremot inte mord i gängmiljö, där mindre än vart fjärde mord leder till fällande dom.

Än så länge belastas regeringen inte av våldsutvecklingen i landet på samma sätt som den föregående socialdemokratiska regeringen gjorde. Men för varje gång gängen passerar nya gränser kommer det blir betydligt svårare att vända utvecklingen. Det är inte Kristerssons chanser inför en nästa mandatperiod som står på spel, utan i vilken riktning samhället riskerar att utvecklas om våldet fortsätter eskalera.

Det var inte särskilt länge sedan politiker, debattörer och andra hävdade att risken för utomstående att drabbas av gängrelaterade dåd var väldigt liten, nästintill obefintlig. Nu vet de allra flesta svenskar att det inte är så. Frågan är tyvärr om det inte redan är för sent.