Sluta smådutta!
Det säger en del om hur långtgående FRA-lagen är när centern i går presenterade det som en framgång att riksdagsgruppen enats om att FRA inte ska få spana på svenskars internettrafik inom Sverige.
Centern har rätt i den meningen att med partiets förslag förbättras FRA-lagen, även om det finns en del frågetecken kring de tekniska möjligheterna att göra som partiet säger. Redan nu säger ju FRA att man inte är ute efter det som kallas ”vanliga svenskars mejl”. Det är förstås sant, det är inte genom att gå igenom den som som man kan kartlägga yttre hot mot landet. De mejlen sorteras därför bort innan FRA börjar med sin granskning.
Men problemet är att FRA, enligt utformningen av lagen som riksdagen antog, faktiskt har tillgång till en kopia även av sådana mejl. Och hur man än vänder och vrider på tekniska termer är det en kränkning av integriteten, alldeles oavsett om myndigheten sedan gör sig besväret att läsa den eller ej.
Politiskt innebar centerns utspel ytterligare en dag då det blev plågsamt tydligt att regeringens problem med FRA-frågan fräter på dess förtroende. Den lyssnande statsministern kom med standardkommentaren ”Min inställning är att vi ska lösa frågan och att vi är öppna för förslag. ”
Reinfeldts lyssnande ledarskap var en efterlängtad kontrast till hans företrädarens buffligare stil och visst är det bra att ha öronen öppna för konstruktiva förslag. Men om det endast är sådana intetsägande fraser som statsministern ska säga var gång frågan kommer upp, lär det fresta på tålamodet hos de av alliansens vänner som trodde att en borgerlig regering var att lita på i integritetsfrågor. Regeringen har hanterat FRA-frågan uselt och det vore bra om den gjorde som andra gjort tidigare – vågade kalla ett misslyckande för ett misslyckande.
Istället stod Sten Tolgfors i en interpellationsdebatt i riksdagen och tycktes precis lika oförstående som tidigare inför kritiken.
Låt vara för att socialdemokraten Patrik Björck tog tillfället i akt att ta lite billiga partipoäng, men regeringen skulle tjäna på att visa lite mer ödmjukhet i ärendet än man gjort hittills.
Och frågan är om man snart inte närmar sig punkten då mer eller mindre halvdana försök till make-over av lagen visar sig vara en oframkomlig väg. Det är som att smådutta med smink och hoppas att det ska täcka skavankerna. Det går om man passerar spegeln på lagom långt håll, men en lag om signalspaning skall tåla mer ingående granskning än så.
Ledarredaktionen
