Annons

Skenhelighet i debatten om las-förhandlingarna

Politisk påtryckning är inget nytt på arbetsmarknaden. Nytt är måhända att det kan tala emot fackets makt.
Ledare • Publicerad 31 januari 2020
Detta är en ledarartikel som uttrycker Borås Tidnings politiska linje, som är moderat.
Byggnads har hoppat av förhandlingarna om LAS, med hänvisning till att dessa präglades av ”nyliberala drömmar”. Historiskt har ofta ett antal fack stått utanför viktiga överenskommelser som skett om den svenska arbetsmarknadsmodellen. Exempelvis stod byggnadsarbetarna utanför Saltsjöbadsavtalet. Förändringar har gått att genomföra ändå.
Byggnads har hoppat av förhandlingarna om LAS, med hänvisning till att dessa präglades av ”nyliberala drömmar”. Historiskt har ofta ett antal fack stått utanför viktiga överenskommelser som skett om den svenska arbetsmarknadsmodellen. Exempelvis stod byggnadsarbetarna utanför Saltsjöbadsavtalet. Förändringar har gått att genomföra ändå.Foto: /TT

Byggnads lämnade med besked. ”Det är såhär det går när politiken tvingar fram förhandlingar där vi får ett resultat som är mer anpassat till Annie Lööfs nyliberala drömmar”, säger fackförbundets ordförande Johan Lindholm till SVT (10/12). ”Förhandlingar om las kan inte ske under politiskt tvång”, skriver Martin Klepke på den LO-nära tidningen Arbetets ledarsida (11/12). Skepsis ljuder även från det nyligen sammanslagna akademikerfacket Akavia, ”Vi gillar inte att politikerna utövar påtryckning på arbetsmarknadens parter”, säger dess ordförande Lee Wermelin till Arbetet (16/1).

Januariavtalet slår fast att arbetsrätten, däribland lagen om anställningsskydd (las), ska moderniseras. Om arbetsmarknadens fack och arbetsgivarorganisationer själva kommer överens om ett sådant förslag kommer regeringen lägga ett lagförslag i linje med det. Om inte, blir det helt upp till politiken.

Annons

Den fackliga kritiken riktas alltså dels mot att lagen om anställningsskydd ska förändras, dels mot att politiken sätter press på parterna.

Trots brösttoner från fack som Byggnads har flera andra förbund sedan en tid kunnat skriva under på att anställningsskyddets utformning behöver ses över. Dagens är inte ändamålsenligt, tidsenligt eller ens särskilt tryggt. Tunga aktörer som IF Metalls avtalssekreterare Veli-Pekka Säikkälä pekar istället på att dagens skydd kan innebära en falsk trygghet. Framtidens skydd behöver handla mer om kompetensutveckling och omställning och mindre om stelbenta regler. Knäckfrågan är hur det ska utformas.

Att förändra las är således något mer kontroversiellt i debatten än i verkligheten.

LÄS MER

om den svenska modellen och LAS

Malm Lindberg, Henrik (2019). ”Avtal eller lag? – det vägval som gav Sverige lagen om anställningsskydd” i Stern, Lotta (red.) En dynamisk arbetsmarknad. Stockholm: Dialogos.

Malm Lindberg, H. (2014). Drömmen om jämlikhet: socialdemokratins radikalisering och den svenska modellens fall. Stockholm: Atlantis.

Karlson, Nils (2018). Hotar politiken den svenska modellen? Stockholm: Ratio.

Desto mer fascinerande är den fackliga kritiken mot de politiska påtryckningarna. Den svenska modellen sägs vara en där parterna – inte politikerna – gör upp om arbetsmarknadens villkor. Men det betyder inte att fenomenet politisk påtryckning är en ny eller ens ovanlig del i att åstadkomma förändring. Vad som däremot kan uppfattas som relativt nytt är att påtryckningen inte säkert talar enkom till fackens fördel.

Faktum är att svenska modellens själva grundsten, 1938 års Saltsjöbadsavtal som tecknades mellan LO och Svenskt Näringslivs föregångare SAF, kom till efter just hot om lagstiftning. Likaså Lagen om anställningsskydd är att se som en av dessa avarter som har kommit att ha en roll i modellen.

Även innan lagens tillkomst 1974 fanns regler om turordning och annat som begränsade arbetsgivares uppsägningsrätt. När förslag om att lagstifta om anställningsskydd kom upp under 50- och 60-talet sade både S och LO nej. Men med det radikala 70-talet omprövades den till dess dominerande idén om ”vingarnas trygghet” – att arbetstagarnas trygghet fanns i att kunna flytta eller byta jobb.

LO och partiet började båda fundera på lagstiftning – och LO-företrädare tycks snart ha pressat S att införa den lag som blir las. Arbetsgivarna var emot.

Lagstiftning eller hot om lagstiftning har varit långt ifrån oviktigt för arbetsmarknadens utveckling. I närmare tid är 1997 års industriavtal ett exempel och 2019 års ändrade konfliktregler efter hamnkonflikten ett annat. Frågan är om inte även fackliga kampanjer om rätt till heltid och jämställda pensioner är avtalsfrågor som har gjorts till politiska frågor – och därmed satt press på parterna. Eller i ärlighetens namn: har satt politisk press på arbetsgivarparten.

Politiska påtryckningar bör inte missbrukas, men för den svenska modellen är de inget främmande fenomen. Främmande med dagens spel kan vara att det inte är initierat av eller nödvändigtvis kommer att stärka fackets makt. Det kan däremot stärka arbetsmarknaden.

Annons
Annons
Annons
Annons