Ska Andersson klara kurvan?

Det var en allvarlig ny finansminister som på måndagsmorgonen höll sin första pressträff om statsfinanserna.

Men Magdalena Andersson begick det tidlösa misstaget att svartmåla läget för att kunna skylla på sin företrädare Anders Borg. Ett försök av Socialdemokraterna att marknadsföra den gamla politiska myten om att ”borgarna” förstör ekonomin, och som en ursäkt för att inte behöva infria kostsamma vallöften.

Förvisso var tidigare finansminister Anders Borg optimistisk när det gällde utvecklingsprognoser. Men det brukar finansministrar vara, och Sverige jämfört med övriga EU har haft en mycket positiv ekonomisk utveckling. Trots den allvarligaste finanskrisen sedan 1930-talet.

Det verkade också vara ytterst planerat att Andersson tog de förment dåliga statsfinanserna som en förevändning för att senarelägga överskottsmålet, och därmed äventyra

statsfinanserna ytterligare.

Istället för att svartmåla sin företrädare hade Andersson kunnat göra som Alliansen 2006 och erkänna att det fanns vissa saker som den tidigare regeringen hade gjort bra.

Det erkände hon också tidigare när hon förklarade att Sveriges ekonomiska politik om att vara restriktiv med utgifter ska ligga fast.

Det som också är ett varningstecken är att de aviserade skattehöjningarna riskerar att äventyra den uppgång i ekonomin som inte riktigt har kommit igång ännu, men är påbörjad.

Vad som dock var bra var att Anderssons presentation innehöll siffror (se grafik th) om den åldrade befolkningen, vilket i framtiden kommer att belasta välfärdssystemet.

Fredrik Reinfeldt hade kort och gott rätt när han aviserade idén om att vi i framtiden måste arbeta längre, annars har vi inte råd med en fortsatt generös välfärdsstat, och det måste alla partier på allvar diskutera.

Valet står mellan kraftiga skattehöjningar och att stimulera fram ett ökat arbete. Risken är att regeringen väljer det förstnämnda.

Förhoppningsvis kan nu den borgerliga oppositionen ha ett så pass starkt politiskt mod att de vågar inse att åldrandet också kommer att kräva en förändring av arbetsmarknadens regeler. Annars riskerar framtidens pensionärer att få betala för dagens misstag.

Ledarredaktionen