Självklar del av alliansen

Så framgångsrikt har allianssamarbetet varit att det inför stundande valrörelse ter sig otänkbart att Folkpartiet eller Centern skulle lockas av några vänsterinviter. För inte så många valrörelser sedan var detta allt annat än givet.

Partiets siffror är inte katastrofala (6,5 procent i Sifos februarimätning) och risken för att halka under riksdagsspärren är liten. Men Folkpartiet siktar betydligt högre, upp mot 2002 års valframgångar. ”Lejonkungen” Lars Leijonborg landade då partiet på 13,4 procent, mindre än två procentenheter bakom Moderaterna. Nu är avståndet 23 procentenheter.

Folkpartiet tenderar att vara ett något bångstyrigt alliansparti. Man drar sig inte för att högt kritisera sina borgerliga bröder, som när Centerns nyliberalism ifrågasattes. Det var 2007. Sedan dess har partiet, säkert tack vare regeringssamarbetet, rättat in sig i ledet och även bilagt konflikter inom det egna partiet.

Till skillnad från Centern har Folkpartiet också en klar och tydlig identitet. Visst innehåller man som alla partier falanger och det finns en spännvidd mellan åsikterna. Allt annat vore lika med slutet på utvecklingen för vilket parti som helst. Men motsättningen, som växte fram just under valrörelsen 2002, mellan vad som lite slarvigt kallas ”batongliberalerna” och de socialliberala är lagd på is.

Folkpartiet har heller inte gjort samma totala omvandling som Centern, eller för den delen Moderaterna, och de har funnit profilfrågor som passar bra in i partiets tradition och det liberala budskapet. Problemet är snarare att man behöver fler profilfrågor än skola, försvar och kärnkraft.

På kommundagarna kommer man att diskutera en rad frågor där Folkpartiet inte går i takt med sina alliansbröder. Detta frihetspartis ofria syn på föräldraförsäkringen får med rätta kristdemokrater att se rött. Man vill gå snabbare fram i eurofrågan och har lättare att acceptera nya kärnkraftsreaktorer än övriga alliansen.

Partiprofilering och borgerlig kannibalism är närmast ofrånkomligt i valrörelsen. Det kan sätta käppar i hjulet för gemenskapen i alliansen, men Folkpartiet lär inte skapa konvulsioner som på allvar kan hota alliansbygget.

Ledarredaktionen