Johanna Grönbäck: Siffror är överskattade, staten har åsikter i stället
Absolut ingen blev förvånad när det en novemberdag precis innan månadsskiftet föreslogs att en tillfällig lag skulle bli permanent. I ett mindre tröttsamt tidevarv hade man kunnat hoppas att fler skulle reagera på vad som görs beständigt och med vilka argument. ”Hemlig dataavläsning – vasst verktyg för polis”, blev i stället TT-rubriken.
Johanna Grönbäck
är statsvetare och kommunikationschef på Ratio.
Polismyndigheten och andra brottsbekämpande myndigheter har sedan 2020 fått testa att placera ut spionprogram som trojaner – alltså att hacka – privatpersoners mobiler, datorer och användarkonton för att i hemlighet kunna ta del av vad som finns på och görs genom dessa. Man kan även använda kamera och mikrofon och således höra mobilägaren (och andra i närheten eller som svarar när ägaren ringer). I den utredning som nu föreslagit en permanentning har lagen utvärderats. Här skriver man att analyser ”visar att hemlig dataavläsning har kommit till användning i större omfattning än vad som förutsågs när det nya tvångsmedlet infördes” – och man presenterar det som något bra. När lagen skulle införas trodde man på 50 verkställigheter per år. Senaste året som redovisats öppet var siffran 145.
På så få år har perspektivet skiftat så kraftigt. Att tvångsmedlet skulle användas sällan var då ett argument för att man kunde gå med på att införa lagen. Att tvångsmedlet används oftare än man räknade med, är nu ett argument för att behålla den.
I 23 procent av ärendena som använde statlig hackning 2022 bidrog dessa uppgifter till att den misstänkte kunde åtalas, konstaterar Åklagarmyndigheten. Ursäkta en oförskämd fråga: Är det verkligen en bra andel när verktyget dels är gravt integritetsinskränkande, dels innebär att statliga myndigheter fortsätter att köpa trojaner? Låt oss stanna vid att kalla den bransch som säljer trojaner för tveksam. Det är inte kollektivavtal, gröna certifieringar och snövita arbetstillfällen man sponsrar med skattepengar här.
”Ursäkta en oförskämd fråga: Är det verkligen en bra andel när verktyget dels är gravt integritetsinskränkande, dels innebär att statliga myndigheter fortsätter att köpa trojaner?”Johanna Grönbäck
23 procent åtal, alltså. Då ska man ha i åtanke att det här rimligen fanns också annan bevisning. Men i utredningen, ledd av hovrättspresident Ylva Norling Jönsson, konstaterar man snarare att ”kvantitativa uppgifter” är ett ”trubbigt” instrument för att mäta nyttan av tvångsmedlet. Man lutar sig mer bekvämt mot ”subjektiva uppskattningar” som företrädare för en av de myndigheter som förespråkat åtgärderna lämnat. Det är samma åklagarmyndighet som så sent som i mitten av november fick rubriker efter att en granskning av Säkerhets- och integritetsskyddsmyndigheten noterat att vissa åklagare visade bristande kunskap på just området hemlig dataavläsning.
Men utredningen landar i att det statliga hackandet och de skattefinansierade trojanerna är viktiga, har använts mer än vad som förutsågs, att lagen behöver göras permanent (trots att den var tillfällig för att den ansågs vara ett stort ingrepp i rätten till privatliv) och att den behöver utökas något.
Absolut ingen är förvånad. Men fler borde vara oroade över var det ska sluta, när varken faktiskt utfall i siffror eller generella principer om privatliv tycks vara stoppklossar. I utredningen skrivs rentav att vi behöver integritetsinskränkningar för att skydda vår integritet. Ja, du läste rätt.
