Annons

Edel Irén Segersam: Kristdemokratin vinner inte på att splittra

Kristdemokraterna trappar upp konflikten mellan stad och landsbygd. Att splittra befolkningen är ett omständligt sätt att skapa ett samhälle för alla.
Edel Irén SegersamSkicka e-post
Ledarkrönika • Publicerad 15 juli 2021
Edel Irén Segersam
Det här är en krönika av en medarbetare på ledarredaktionen. Borås Tidning politiska etikett är moderat.
Till vilket pris ska hela landet leva?
Till vilket pris ska hela landet leva?Foto: TT

I en bilresa genom den svenska landsbygden kör man ena sekunden förbi en åker och nästa sekund in i ett industriområde. Redan vid stadens utkanter tar åkrarna vid. Det är tydligt att det att bruka jorden fortfarande ligger till grund för hur vårt land är uppbyggt. Samtidigt finns det sedan industrialiseringens tid en latent konflikt kvar mellan landsbygd och stad. Ett parti som fångade upp det i sitt Almedalstal är Kristdemokraterna, där utmålades konflikten som en stor klyvning av det svenska samhället.

I talet tog Ebba Busch (KD) upp tre ämnen; vårdköerna, kriminaliteten och klyvningen av landet. Den första har varit KD:s hjärtefråga länge, den andra är en så djupgående problematik att inget riksdagsparti längre kan blunda för det. Men det tredje ämnet är något nytt för KD. ”Vi är det nya partiet för att hela landet ska leva”, lyder det nya mottot.

Annons

Den mest uppmärksammade delen av talet var Buschs känslosamma avslut, som utgjordes av ett crescendo av förment utsatta grupper i samhället. Listan rymmer både villaägare, pensionssparare och låntagare. Tonen varierade från det konspiratoriska (“Det är dig de är ute efter.”) till det kulinariska (“Du står på menyn!”). Ebba Busch menade att vänsteretablissemanget, i kollusion med storbankerna, formar en politik som slår hårdast mot “vanligt folk”. Den djupaste klyftan som träder fram i Buschs kontraster är den mellan staden och landsbygden, mellan vänsteretablissemanget i storstäderna och de “som lever av skogen och marken”.

I vissas öron har denna sortens retorik närmast trumpistiska övertoner. Och några likheter finns det. Som ingen annan i samtida politik lyckades Donald Trump mobilisera väljare på landsbygden genom att spela på de djupa klyftorna mellan metropolerna och de så kallade “fly over states” som omger dem. Ironiskt nog har retoriken tydliga likheter med Kamala Harris, numera USAs vice-president, som i ett tal tidigare i år räknade upp olika utsatta grupper i samhället och avslutade med: ”They’re coming for you.”

Författaren till talet, Simon Westberg (KD) skrev på sin twitter att likheten inte var avsiktlig men att: ”Det är intressant att notera att det vissa pekat ut som farlig ”högerpopulistisk retorik” alltså också används i liknande variant av amerikansk vänster.” Det må vara intressant, men knappast förvånande: både Demokraterna och Republikanerna delar i grunden liknande analyser av samhället. Det rör sig om en kamp mellan en förtryckt klass och förtryckarna. I ena fallet är det socioekonomiskt utsatta grupper som utsätts för våld av konservativa krafter och stora banker; i den andra är det den “vanliga människan” på landsbygden som tyglas av en politiskt korrekt elit. I båda världsbilderna är det kampen som råder – mellan människor, partier, samhällsgrupper.

I USA löper dessa divisioner genom alla aspekter av amerikansk kultur: allt är antingen konservativt eller liberalt, från barnböcker till badbomber. Så långt har vi inte kommit i Sverige, åtminstone för tillfället. Men trots det finns det en sanning i narrativet Ebba Busch förmedlar. Även om klyftorna mellan stad och land inte är lika markanta som på andra sidan Atlanten, kan man inte blunda för att landsbygden mer och mer fallit i glömska, åtminstone från politikers håll. Man ser konflikter mellan miljöreformer från storstadspartier som MP, V och C, i kontrast till de behov jordbrukare och skogsägare har för att kunna utföra sitt arbete på bästa sätt.

”Ur detta perspektiv är det både viktigt att skydda de i förorten, att stötta skogsägare och att upprätthålla rättvisa.”
Edel Irén Segersam

Kristdemokraternas narrativ om konflikter står, trots sin bäring i dagsaktuella problem, något i motsättning till den ideologi kristdemokratin bygger på. Den kristdemokratiska ideologin är främst varken liberal eller konservativ utan grundar sig i den katolska socialläran. I den står att: ”Kyrkans sociallära intar en kritisk hållning såväl gentemot den liberala kapitalismen som mot den marxistiska kollektivismen.” Katolsk sociallära lyfter upp ett samhälle där man både måste ta hänsyn till arbetare, jordbrukare, tjänstemän och andra vanliga människor. Här finns en syn på samhället som en större organism som utgörs av de små gemenskaperna människor är en del av i vardagen. Ur detta perspektiv är det både viktigt att skydda de i förorten, att stötta skogsägare och att upprätthålla rättvisa. Konflikterna finns där men lösningen är inte att splittra befolkningen mer, utan att bemöta orättvisor ur en gemensam värdegrund.

Hela landet ska få leva, inte enbart partiernas väljarbas.

Annons
Annons
Annons
Annons