Satsning på försvaret kan inte vänta
Tron att Europa skulle numera vara förskonat från krig rämnade när Ryssland invaderade Krim och inledde ett krig i Ukraina under 2014. Sedan dess har det rått bred enighet i riksdagen att Sveriges försvar behöver förstärkas. Men regeringen fortsätter slingra sig om när löftet om extra pengar faktiskt ska besannas.
Under våren har riksdagens partier förhandlat om försvarsanslagen. Men regeringen vill inte se några större satsningar före 2030. I veckan meddelade dessutom försvarsministern Peter Hultqvist (S) att förhandlingarna stoppas. Regeringen skyller på coronakrisen men inställning har varit detsamma under hela processen – att lova allt utom extra pengar.
Försvarsberedningen bestod av representanter från samtliga riksdagspartier och deras slutsats var att Sveriges försvar är i oacceptabelt skick. Det militära försvaret har minskat med 90 procent och det civila försvaret försvann helt och hållet sedan kalla krigets slut. För att Sverige ska stå rustat för krig och samhällsstörande kriser behövs enorma insatser göras. Det säger sig till och med regeringen skriva under på.
Försvaret borde inte vara en splittrande fråga. En bred enighet har ett värde för att säkra dess finansiering oavsett regering. Senaste decennierna har den breda uppfattningen snarare varit att neddragna försvarsanslag kan finansiera annan politik, även inom borgerligheten. Nu börjar tyvärr frågan att delas mellan höger och vänster. I förhandlingarna har den gamla alliansen hållit ihop. Men trots löften om att finansiera försvarsberedningens förslag fortsätter regeringen att streta emot.
”Om det finns en djupare splittring inom politiken kan detta utnyttjas av fientliga aktörer för sätt press på Sverige och undergräva säkerheten.”
Försvaret är en av statens kärnuppgifter och behöver fungera oavsett regeringskonstellation. Om det finns en djupare splittring inom politiken kan detta utnyttjas av fientliga aktörer för sätt press på Sverige och undergräva säkerheten.
Regeringen verkar tro att landet kan skyddas med ord allena. Sverige samarbetar militärt med andra länder och inom EU finns det löften om att staterna hjälper varandra i händelse av krig. Solidaritetsförklaringar med andra länder är dock inte mycket värt när Sverige knappt har något eget försvar. Ingen vill hjälpa den som åker snålskjuts.
Det är lätt att hålla med om vad som saknas, men att rätta felen är desto svårare. Om det är något som den pågående krisen borde ha lärt regeringen är det att krisberedskap tar tid att bygga upp. Till det krävs långsiktiga investeringar. Inte om tio år, utan nu.
