Kajsa Kettil: Sänkt reduktionsplikt ett bakslag för borgerlig klimatpolitik
Under söndagen några timmar före kvällens partiledardebatt lockades många Sjuhäradsbor ut i vårsolen. Bilvägen och banvallen mellan Ulricehamn och Marbäck, alldeles intill sjön Åsunden, trafikerades av såväl fotgängare, löpare och cyklister som motorcyklister och bilförare. Ett märke på asfalten fick mig att stanna upp. Det visade sig vara en liten reklamskylt med texten ”SD MOTOR”. Ett snöre vittnade om att det hade suttit fast vid och lossnat från något, sannolikt ett fordon.
Ungefär samtidigt kom pushnotisen från DN om en debattartikel författad av de fyra partierna i regeringsunderlaget.
Innehållet står i kontrast till den lovande, borgerliga klimatpolitik som regeringen har visat på sistone inom vindkraftsområdet: Nu presenterade de fyra Tidöpartierna nyheten att den så kallade reduktionsplikten, alltså iblandningen av fossilfritt bränsle i bensin och diesel, ska sänkas till 6 procent vid årsskiftet.
Det var visserligen ingen hemlighet att de avsåg att sänka reduktionsplikten rejält. Utan det löftet skulle SD knappast ha släppt fram den M-ledda regeringen. Men vad som räknas som EU:s lägstanivå tolkas på olika sätt, vilket försvårar diskussionerna. Att SD tog innehållet i regeringsförklaringen – att sänka reduktionsplikten till EU:s lägstanivå – längre genom att härja om att slopa den helt och hållet visar bara att partiet inte tänker längre än till nästa opinionsmätning eller möjligtvis nästa val.
Många av Sverigedemokraternas sympatisörer är motorintresserade, men uppenbarligen inte lika intresserade av hur vi ska kunna fortsätta köra bil utan att skada klimatet.
”Innehållet står i kontrast till den lovande, borgerliga klimatpolitik som regeringen har visat på sistone inom vindkraftsområdet.”
Där partiets inställning är att andra länder borde göra mer, har regeringen en mer konstruktiv inställning: Genom en omfattande elektrifiering ska vi slippa en stor del av de fossila utsläppen. Det är en nödvändig insikt, och efter förra årets val har borgerligheten visat en välbehövlig enighet om vindkraften. Nämnda elektrifiering kräver nämligen mycket el, och om den inte ska komma från smutsig kol och olja behövs alla fossilfria energislag.
På längre sikt är det oundvikligt att bygga mer kärnkraft, men eftersom det tar lång tid måste fler vindkraftsprojekt komma igång. Ett litet steg i rätt riktning togs nyligen när klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari tog emot en utredning med förslag på hur fler kommuner ska säga ja till vindkraft. Kort därefter sjösatte hon en utredning som ska se hur tillståndsprocessen för havsbaserad vindkraft kan skyndas på.
Det är utmärkt, för även om vindkraften inte är planerbar kommer den att utgöra en värdefull pusselbit i den totala energimixen.
Söndagens besked kring reduktionsplikten får dock ses som ett bakslag för den borgerliga klimatpolitiken. Tidpunkten nyheten offentliggjordes är visserligen logisk sett ur regeringens perspektiv; nu slapp partiledarna stå i direktsänd tv på bästa sändningstid och försvara varför de inte har genomfört sitt vallöfte. Frågan blev ändå hängande i luften, för regeringen håller fast vid att klimatmålet för 2030 ligger fast. Men med politik som ökar utsläppen kommer det att krävas väldigt stora kompenserande satsningar på andra håll, och här gavs inte tittarna några svar mer än att det kommer att presenteras framöver.
De uteblivna svaren mötte också kritik från oppositionen. Värt att nämna i sammanhanget är då att S, C och V är positiva till att pausa reduktionsplikten.
”När näringslivet är på hugget och inser att en grön omställning kan ge både ekonomiska och klimatmässiga vinster finns det ingen anledning för politiken att bromsa.”
Debattens första ämne handlade om hushållens ekonomi, och partierna är överens om att många kämpar för att ha råd med nödvändiga utgifter för mat, bil och boende. En sänkning med omkring 5,50 kronor per liter diesel skulle därför välkomnas av många bilägare, inte minst i familjer med flera barn och två bilar. Den är däremot inte lika uppskattad av Naturvårdsverket, som påminner om att det blir svårt att nå EU:s mål till 2030 utan dagens nivå av biodrivmedel i tanken. Inte heller drivmedels- och motorbranschen jublar.
”Branschen behöver kommersiella villkor som ska fungera över tid och här bryter regeringen den överenskommelse som politiken har haft med drivmedelsbranschen och klimatet” säger Jessica Alenius, vd för branschorganisationen Drivkraft Sverige, till Ekot (SR 8/5).
Drivmedelsjätten Preem spår att det kan bli dieselbrist eftersom det kommer att behövas mer fossil olja, och presschefen Dani Backteg ifrågasätter även sänkningen med 5,50 kronor. Han tror att sänkningen blir betydligt lägre (SvD 7/5).
Bättre hade därför varit om klimatpolitiken hade ingått i en blocköverskridande överenskommelse i stället för Tidöavtalet där SD:s låga ambitioner uppenbarligen får styra. För när näringslivet är på hugget och inser att en grön omställning kan ge både ekonomiska och klimatmässiga vinster finns det ingen anledning för politiken att bromsa.
Om syftet är att underlätta för barnfamiljer, vilket Tidöpartierna hävdar att det är, finns det bättre sätt. Ett förstärkt barnbidrag till de familjer som har det allra tuffast vore exempelvis bättre investerade pengar än att uppmuntra trafik med bensin- och dieselbilar. Något sänkt skatt på drivmedel med biobränsle skulle också kunna diskuteras, men ambitionen måste vara att underlätta övergången till eldrivna bilar.
Det där reklammärket på bilvägen lät jag ligga kvar. Det har nog blivit överkört vid det här laget. Precis som klimatet.
