GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Anela Murguz: Säkerhetskrisen ingen vill tala om

Det är inte bara risk för en enda väpnad konflikt i Europa utan två. Den insikten verkar varken ha nått politikerna eller mediehusen.
Anela MurguzSkicka e-post
Ledare • Publicerad 12 januari 2022 • Uppdaterad 12 januari 2022
Anela Murguz
Det här är en krönika av en medarbetare på ledarredaktionen. Borås Tidning politiska etikett är moderat.
Måndagens demonstration för fredligt Bosnien-Hercegovina på Stora Torget i Borås.
Måndagens demonstration för fredligt Bosnien-Hercegovina på Stora Torget i Borås.Foto: Jan Pettersson

När partiledarna under onsdagen samlades i riksdagen för valårets första partiledardebatt var det för ovanlighetens skull inte frågor som gängkriminalitet och migration som dominerade. I stället stod energidebatten och de höga elpriserna i fokus. Likaså försvars- och säkerhetsfrågan som har fått ett nytt liv sedan Ryssland hotat att anfalla Ukraina.

Det i kombination med Rysslands mycket märkliga krav på vilka Sverige och Finland ska samarbeta med militärt har lett till en ökad medvetenhet om det läge som Europa står inför. Och med tanke på lägets allvar är det bra att en sådan medvetenhet finns, även om regeringens hållning i Nato-frågan fortfarande lämnar mycket att önska.

Men försvars- och säkerhetsfrågan präglas fortfarande av en naivitet. I Europa finns det nämligen inte enbart risk för en väpnad konflikt – utan två. Krisen i Bosnien-Hercegovina beskrivs som den värsta sedan krigsslutet 1995 efter att den serbiska entitetens ledare Milorad Dodik vid upprepade tillfällen under hösten hotat att bryta Republika Srpska ur federationen och därmed upplösa den nuvarande konstitutionen.

De senaste dagarna har det spända läget i regionen inte avtagit. Tvärtom har det förvärrats. Förra veckan införde USA sanktioner mot den bosnienserbiska ledaren med anledning av de upprepade försöken att bryta mot fredsavtalet. Det tog inte särskilt hårt på Dodik som istället utnyttjade situationen under söndagen när han under det kontroversiella firandet av Republika Srpskas bildande sa att inte blivit vald för att tillmötesgå USA:s önskningar.

”Senast polariseringen var så pass påtaglig och senast man öppet skyltade med sina islamofobiska föreställningar slutade det med massvåldtäkter, massfördrivningar och ett folkmord.”

Men bortom de organiserade flagg- och militärparaderna i städer som Sarajevo och Banja Luka spreds filmklipp från olika platser i Bosnien och i grannlandet Serbien där 1990-talets etnonationalism sågs gå i repris. Hotfulla ramsor sjöngs, krigsförbrytare hyllades och i en stad i Serbien med en stor muslimsk befolkning sjöngs det om att skjuta mot moskéer.

Senast polariseringen var så pass påtaglig och senast man öppet skyltade med islamofobiska föreställningar slutade det med massvåldtäkter, massfördrivningar och ett folkmord. Det som gör situationen så pass allvarlig denna gång är att alla är medvetna om vart denna väg leder.

Men ändå är det så påfallande tyst i västvärlden. I måndags anordnades manifestationer för fred i Bosnien i flera städer i Sverige, däribland Borås, vilket BT rapporterade om (10/1). Men i de rikstäckande medierna inleddes veckan med tystnad. Vid sidan om en TT-artikel om det kontroversiella firande av den serbiska entitetens bildande fanns fram till onsdagen ännu inga rapporteringar, inga tv-inslag, inga analyser, inga fördjupande reportage. Först efter att frågan uppmärksammats på sociala medier började de större mediehusen publicera sina analyser.

Det som är allra mest iögonfallande i sammanhanget är att det finns hundratusentals personer med koppling till stater i forna Jugoslavien i Sverige. Att det inte påverkar nyhetsvärderingarna, eller politikers prioriteringar i en partiledardebatt där försvars- och säkerhetsfrågan av rimliga skäl seglat upp, är uppseendeväckande. Inte ens under årets Folk och försvar fick situationen i Bosnien-Hercegovina något större utrymme.

Att det på västra Balkan denna gång finns aktörer som Ryssland, Turkiet och Kina med i kulisserna verkar inte spela någon roll trots att det gör situationen mer komplex, och rentav mer farlig. Man tycks tro att det bästa är att tiga ihjäl en säkerhetskris som pågår mitt framför ögonen på oss.

Välkommen att kommentera

Välkommen att kommentera! Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Borås Tidning och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.