S i Svenljunga spelar dubiöst

Ledare Artikeln publicerades
Foto:Pernilla Rudenwall Petrie

Socialdemokraterna i Svenljunga väljer att aktivt stödja asylsökande som vägrat att återvända efter fastställt utvisningsbeslut med argumentet att dessa kunnat vara kvar på orten länge. Det är mer populism än humanism.

Polisen hade vid årsskiftet 7 590 ärenden med utvisningar av personer som överlämnats till dem efter att ha fått avslag på asylansökan och sedan avvikit.

I år räknar Migrationsverket med att lämna över 2 600 nya ärenden till polisen för avvisning, visar den prognos som verket presenterade på onsdagen.

I vårbudgeten fick polisen mer pengar för att öka tempot och Migrationsverket och polisen har fått krav på sig att samarbeta bättre för att snabba på ”verkställigheterna”, som det heter på kanslisvenska.

Migrationsverket skriver att huvudregeln är att en utvisning ska ske inom fyra veckor efter fastställd dom. Men den tidsramen sprack långt före fjolårets rekordmottagande. Skulden för att staten inte ägnat detta mer än förstrött intresse faller lika tungt på Fredrik Reinfeldts som Stefan Löfvens regering. Men ansvaret är även Migrationsverkets och polisens, som prioriterat ner frågan trots att den är så självklar för respekten för en generös migrationspolitik och innebörden i begreppet reglerad invandring.

Orsaken är lika enkel som begriplig. Vem vill inför mediernas kameror framstå som den hjärtlöse, rent av som den främlingsfientlige? Det räcker med att nämna den så kallade Reva-debatten 2012.

I Svenljunga pågår sedan länge en folklig kampanj för att en familj, två vuxna och tre barn, ska slippa utvisning till Libanon. Familjen ansökte om uppehållstillstånd i september 2006 men de fick avslag av Migrationsverket i mars 2007. Efter domstolsprövningar vann beslutet vann laga kraft i november 2008.

Utan att fördjupa oss här i alla turer meddelade Migrationsöverdomstolen återigen samma beslut 4 juni 2014. Men familjen är alltså kvar på orten där barnen har gått i skola och familjen driver ett aktiebolag med flera anställda.

Familjen, som alla beskriver som skötsam, har huvudansvaret för att processen blivit tio år lång i stället för två. Men de är också offer för ett mycket illa skött system.

Gränspolisen hade utvisningsärendet på sitt bord redan 2009, men eftersom familjen inte skaffade passhandlingar för återresan hände inget. 9 oktober i fjol fick polisen ärendet åter på bordet men först 4 april hölls ett samtal med familjen i polishuset i Borås.

”Men inte heller då hade familjen tagit initiativ till att skaffa resehandlingar”, säger Marianne Paulsson, beslutsfattare vid polisen region Väst. ”Nu kommer vi själva att ta kontakt med Libanons ambassad för att få fram pass. Men det är ingen snabb affär”.

Varför har det tagit så extremt lång tid?

”Vi är sex personer med hundratals ärenden. Vi har inte hunnit snabbare.”

Spelar det ingen roll för ärendet om familjen arbetar och betalar skatt?

”Såvitt jag kan se får de inte arbeta, de har inget tillstånd för det registrerat. De får inte ta ut lön. Det som behöver ske är att de reser hem och ansöker därifrån om att driva företaget.”

Fallet har blivit riksdagsfråga på initiativ av en centerpartistisk ledamot och nu har även Socialdemokraterna i Svenljunga gjort familjens öde till tema för 1 maj-demonstrationen på söndag.

”Jag tycker att vi som land behandlar dem väldigt inhumant, och det gör mig riktigt upprörd. Har man varit här i tio år så tycker vi att man bör få stanna av humana skäl”, säger Stefan Carlsson (S), kommunstyrelsens ordförande, till Radio Sjuhärad.

På partiets sajt skriver han tillsammans med ordföranden Torsten Lind att de ska kontakta migrationsminister Morgan Johansson. Ett argument som anges är att familjen driver ett företag, ett annat att ”processen” tagit tio år. Men det är en sanning med modifikation. Den var avslutad i alla instanser efter två år och två månader.

Socialdemokraterna agerar dubiöst. De väljer att bekräfta den opinion som ju i praktiken säger att den som väljer att strunta i vad rättsväsendet kommit fram till ska kunna behandlas annorlunda med argument som att ”de blivit en del av orten” och ”betalar skatt”. Vilka andra domstolsbeslut tycker S att vi ska kunna strunta i för att det känns rätt?

Det finns skäl att diskutera hur asylprocessen ska fungera bättre och givetvis bör asylsökande ha rätt att försörja sig under prövningstiden. Men sedan snart åtta år finns ett utvisningsbeslut utan verkställighetshinder och heller inget arbetstillstånd.

Om drift av ett företag, inbetald skatt och skötsamhet blir till argument som trumfar skyddsskäl lever asylrätten farligt.