S är fel ute om långtidsarbetslösheten
Som andra generationens invandrare har jag genom åren hört många historier om hur personer kämpat sig in i det svenska samhället; man har tragglat sig igenom reklambladen, tagit dåligt betalda jobb och envisats om att få lära känna svenskar. Allt i hopp om att lära sig det svenska språket snabbare.
Men när bosnierna kom till Sverige var retoriken lika hätsk som den är i dag. Nynazismen var på frammarsch, lasermannen spred skräck i Stockholm och ett högerpopulistiskt parti hade tagit sig in i riksdagen. Flera kommuner larmade dessutom om ekonomiska påfrestningar på grund av utbetalningar av socialbidrag, vilket fick många att dra slutsatsen att det stora flyktingmottagandet på 90-talet skulle bli en förlust för Sverige.
I dag hör bosnierna till en av de mest välintegrerade grupperna i landet där till exempel sysselsättningsgraden bland barnen till flyktingarna – alltså andra generationens invandrare – lika hög som hos barn till inrikes födda.
Bland personer födda i Bosnien-Hercegovina är långtidsarbetslösheten – det vill säga att man varit inskriven på Arbetsförmedlingen i mer än tolv månader – 3,6 procent. För andra invandrargrupper är den siffran högre; 20 procent bland personer födda i Syrien, 15,6 bland personer födda i Eritrea och 15,5 procent bland personer födda i Somalia.
”Det är klart att generösa bidragssystem riskerar att cementera utanförskap.”Anela Murguz
Det är något problematiskt att jämföra de olika grupperna då bosnier haft längre tid på sig att etablera sig i det svenska samhället. I dag är dessutom förutsättningarna för nyanlända annorlunda då det under 90-talet fanns ett överskott på jobb och bostäder, vilket det inte gör nu.
Men för att kunna dra slutsatser om framtiden behöver man dra lärdom av historien. En viktig förklaring till att den bosniska invandrargruppen integrerades stavas jobb. En lyckad integration börjar således med ett arbete. Men mycket talar för att utvecklingen går i fel riktning då långtidsarbetslösheten är särskilt utbredd bland personer födda utanför Europa. På grund av dålig utbildning och språkbrister tar det lång tid att etablera sig på den svenska arbetsmarknaden – 12-13 år enligt vissa beräkningar.
Sverige har inte råd att vänta. I dagsläget är 190 000 personer långtidsarbetslösa, vilket kostar staten drygt 30 miljarder kronor – årligen. Det är den högsta siffran någonsin, och i en granskning av långtidsarbetslösheten bland utrikes födda som GT (29/8) gjort framgår att det även råder brist på incitament för att arbeta.
En kvinna som förekommer i reportaget får lika mycket pengar i bidrag som genom arbete. Kvinnan i reportaget har valt att arbeta i stället, och säger att hon vill ”hjälpa Försäkringskassan” precis som myndigheten har hjälpt henne. Men det vore naivt att tro att tillräckligt många skulle välja att arbeta om de stod inför samma val. Det är klart att generösa bidragssystem riskerar att cementera utanförskap.
I reportaget förekommer också exempel på personer som lagt sina besparingar på att ta buss- och truckkörkort, men som trots det inte får jobb. Det är förödande med tanke på att långtidsarbetslöshet inte bara kostar en hel del, utan också har negativa sociala konsekvenser i form av utanförskap och segregation. Men också sämre hälsa och levnadsstandard. Och som också påpekats här på ledarsidan tidigare finns det ett värde i att barn får se sina föräldrar gå till jobbet.
Men när GT intervjuar arbetsmarknadsminister Eva Nordmark (S) är utbildning allt hon har att komma med. Hon säger till exempel att man behöver rusta människor med kunskaper och erfarenheter som behövs på arbetsmarknaden. Men att se över de ekonomiska incitamenten för att arbeta nämns inte. Det är märkligt att ett parti sprunget ur arbetarrörelsen inte är mer ödmjuka inför det faktum att utbildning inte kan vara svaret på allt.
Det, tillsammans med det efterföljande diffusa meddelandet från pressekreteraren som anklagar Expressen/GT för att flörta med SD, illustrerar tydligt att S tappat fotfästet i jobbfrågan. Men det kanske är mer bekvämt än att se över de system man själv har skapat.