GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Stefan Eklund: Risken med att demonisera Putin

Fascinationen inför Vladimir Putins person – vad gör den med vår bild av kriget?
Stefan EklundSkicka e-post
Ledarkrönika • Publicerad 14 maj 2022
Stefan Eklund
Det här är en krönika av en medarbetare på ledarredaktionen. Borås Tidning politiska etikett är moderat.
Bara en dryg handfull av Expressens nästan 80 förstasidor sedan kriget inleddes den 24 februari har dominerats av något annat än Vladimir Putin. Vad gör det med vår bild av kriget? Det undrar BT:s chefredaktör Stefan Eklund.
Bara en dryg handfull av Expressens nästan 80 förstasidor sedan kriget inleddes den 24 februari har dominerats av något annat än Vladimir Putin. Vad gör det med vår bild av kriget? Det undrar BT:s chefredaktör Stefan Eklund.

På bilden här ovan ser ni Expressens förstasidor under några av de senaste veckorna. Fascinationen inför Rysslands president Vladimir Putin tycks inte ha någon gräns. Det är inte konstigt att han, som högsta ansvarig för Rysslands attack på Ukraina, står i fokus för mediernas intresse, men hans ex-fru, hans älskarinna, hans döttrar, hans operationer, hans eventuella cancer, hans rikedomar – här handlar det om en demonisering av en förment ondskefull person. Frågan är vad det gör med vår bild av kriget? Är det enbart en galen makthavares verk?

Det är det förstås inte. Men det gör tillvaron enklare om vi kan stanna vid en sådan förklaring. Ungefär som med Hitler och Nazityskland. Hitler var en galning. Han startade andra världskriget. Han mördade sex miljoner judar. Skenbart enkla förklaringar har alltid sin lockelse. Kanske bland annat för att det lyfter bort det egna ansvaret och gör att vi inte behöver ställa oss frågan: Vad hade jag gjort om jag levt i Tyskland på 30-talet? Vad hade jag gjort om jag var en ryss 2022?

Någonstans vill vi tro att Putin startade kriget mot det ryska folkets vilja. Det var tydligt att även svenska medier i inledningen av kriget letade efter ”vanliga” ryssar som var motståndare till kriget. Sådana finns förstås. Men de är inte i majoritet. Det oberoende forskningsinstitutet Levada Center (ett av Rysslands mest pålitliga opinionsinstitut, stämplat av ryska myndigheter som ”utländsk agent”) presenterade i april en undersökning som visade att 81 procent av det ryska folket stöder ”den ryska arméns agerande i Ukraina”. De som ger sitt stöd till kriget anser att Ryssland inledde sin “militära specialoperation” främst för att försvara den ryskspråkiga befolkningen, för att förhindra en aggression mot Ryssland och för att bli av med nationalister och "utrota fascism". Alla skäl som vi i väst förkastar som uppenbara lögner är alltså självklara sanningar för en stor del av det ryska folket.

”Alla skäl som vi i väst förkastar som uppenbara lögner är alltså självklara sanningar för en stor del av det ryska folket.”

Den finsk-estniska författaren Sofi Oksanen har i tre intressanta artiklar på Dagens Nyheters kultursidor givit sin syn på Rysslands invasion av Ukraina. Den första artikeln hade den talande rubriken ”Det är dags att börja kalla ’vanliga ryssar’ för putinister”. Sofi Oksanen gör även hon en jämförelse med Hitlers Tyskland. ”Vanliga tyskar” möjliggjorde Hitlers Tyskland, skriver hon. ”De var inga undantagsmänniskor eller borna psykopater”, och på samma sätt har Putins Ryssland byggts av ”vanliga ryssar”.

Det handlar om strukturer, således. Och vi lever i en individualismens tid som har svårt att diskutera strukturer. Det genomsyrar det mesta i samhällsdebatten idag. Det personliga ansvaret för hur man handlar ställs fram som det enda avgörande. Att se och lyfta fram strukturer och livsvillkor som betydande delar av förklaringsmodeller till människors agerade är näst intill bannlyst i den offentliga debatten och avfärdas inte sällan som postmodern relativism. Därifrån till att se Rysslands invasion av Ukraina som en mans verk är steget inte långt. Men det finns ett Ryssland som har skapat Putin. Och det är, med Sofi Oksanens ord, ”nödvändigt för oss att förstå hur ett sådant samhälle konstrueras.”

Det är ett perspektiv som intresserar sig mindre för människan Vladimir Putin än vad Expressens förstasidor gör och mer för de strukturer som har gjort honom möjlig. Det pekar också på allas vårt gemensamma ansvar för de samhällen vi bygger. Rysslands krigföring blir inte mindre skrämmande för det. Snarare tvärtom.

Välkommen att kommentera

Välkommen att kommentera! Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Borås Tidning och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.