Kajsa Kettil: Rimligt med legitimation för undersköterskor
Det började med en motion inför Kommunals kongress 2016. Där uppmanades fackförbundet att ta initiativ till att undersköterskor ska kunna ansöka om skyddad yrkestitel. Syftet var att säkerställa kompetensen och även höja statusen för landets vanligaste yrke.
Fem år senare beslutade riksdagen att gå på Kommunals linje, och från och med den 1 juli i år införs titeln.
Det är en rimlig utveckling förutsatt att en legitimerad undersköterska får ägna sig åt mer avancerade arbetsuppgifter än exempelvis ett vårdbiträde på samma arbetsplats.
I Sverige har alltför länge en sorts jantelagsinspirerad arbetsfördelning präglat inte minst vård och omsorg. Svenska läkare träffar färre patienter än i många andra länder, och tillbringar mer tid åt administration och sysslor som yrkesgrupper med annan typ av utbildning kan utföra. Det är ett slöseri med resurser, som även syns på andra ställen inom vården, som när sjuksköterskor och undersköterskor serverar mat och städar i stället för att vårda. Det tycks ha funnits en underförstådd uppfattning att ingen ska smita ifrån de sysslorna eftersom det kan uppfattas som att den högutbildade ser ner på mindre kvalificerade jobb.
Det är synd, för alla jobb behövs. Men om skattemedel ska användas så effektivt som möjligt måste offentliganställdas arbetsuppgifter delas upp tydligt utifrån utbildning och kompetens.
Detta blir tydligt i ett reportage om den kommande yrkestiteln i Sveriges Radios Godmorgon världen (SR 12/3). Där berättar Christina Hult, specialistundersköterska inom demensvård på ett äldreboende i Borås, att yrket kräver mer kompetens än vad många tror: ”Nu har faktiskt vården utvecklats, det är ganska kvalificerad vård vi utför, många är svårt sjuka när de kommer in. Många tror att vi bara går och städar och matar. De tycker nog inte det är ett så spännande jobb fast de inte vet vad vi gör.”
”Det är synd, för alla jobb behövs.”
Men de gamla fördomarna kan vara på väg att förändras. Historikern Ulrika Lagerlöf Nilsson spår att pandemin har lett till att fler har insett att undersköterskeyrket är viktigt och ansvarsfullt. Hon har forskat om typiska kvinnoyrken under 1800-talet och kring förra sekelskiftet, och sett att kvinnor inom vården har ansetts ha ett särskilt kall, vilket även annan forskning har kommit fram till. Med särskilda yrkeslegitimationer professionaliseras yrket, men Lagerlöf Nilsson är inte säker på att det per automatik höjer statusen för landets undersköterskor. Hon drar en parallell till när lärarlegitimation infördes. Tanken var att högre status skulle leda till fler legitimerade lärare. Tyvärr finns inte tillräckligt många utbildade lärare, så att hoppas på att personalbristen inom vård och omsorg försvinner med en undersköterskelegitimation är att ta i.
Om den skyddade yrkestiteln däremot innebär att en utbildad undersköterska främst får ägna sig åt arbetsuppgifter som motsvarar hans eller hennes kompetens lär fler vilja söka sig till yrket.
Det skulle både sjuka, gamla, vårdanställda och skattebetalare gynnas av.
