Regeringskrisen är bara uppskjuten
För att vara Almedalsvecka och regeringskris samtidigt är det fascinerande lugnt i Sommarsverige. Partiledarna säger det väntade till väljarna i tal och utfrågningar under den digitala politikerveckan, och statsministern säger det väntade till talmannen, som i sin tur ger svenska folket det väntade beskedet. På onsdag ska riksdagen rösta om Stefan Löfven (S) som statsministerkandidat.
Talmannen Andreas Norlén hade naturligtvis rätt när han under måndagens presskonferens poängterade att den senaste tidens så kallade regeringskris inte innebär någon kris för svensk demokrati. Högt valdeltagande, stabila institutioner, fria medier, fri akademi, oberoende rättsväsende med mera bidrar till att politisk turbulens inte hotar landets demokrati.
Skillnaden mellan kris och turbulens är i detta fall dock mest semantisk. Det är illa nog om försommarens politiska röra leder till ett ännu oroligare läge i höst. Det som ser lugnt och städat ut på ytan riskerar ju tyvärr att leda till rejäl oreda senare.
För när Stefan Löfven meddelar att han står till förfogande att leda en ny regering, och att han tror sig ha skrapat ihop de mandat som behövs i en statsministeromröstning i riksdagen, är det troligt att det blir som han vill. Det blir ju ofta så.
Men hur han ska lyckas baxa igenom en budget ser högst oklart ut.
”I så fall vore det ett bättre alternativ med fyra misslyckade statsministeromröstningar nu som automatiskt ger ett extraval i september i stället för i början av 2022.”Kajsa Kettil
Centerpartiets besked på måndagen, att partiet avser att rösta gult och därmed släppa fram Löfven som statsminister, men att det därefter går i opposition och röstar på sin egen budget i höst, innebär att C tar på sig ett stort ansvar att inte bidra till de följder som en nedröstad S-MP-budget kan leda till. Löfven deklarerade ju förra veckan att han kan tänka sig att bli statsminister i en ny regering, men att han avgår om han inte får igenom sin budget. Med V som kräver att få förhandla för att acceptera budgeten, och C som vägrar släppa fram den om V är med och förhandlar, kommer S-ledaren återigen uppleva hur svårt det är att försöka sitta på två stolar samtidigt.
Såväl Centern som Vänsterpartiet har den senaste tiden tydligt visat att de inte låter sig hunsas av riksdagens största parti. Socialdemokraterna kommer givetvis att göra allt det kan för att utforma den kommande budgeten så att både Lööf och Dadgostar blir nöjda, men utan att det framstår som att den sistnämnda har suttit med vid förhandlingsbordet. I stället lär vi få höra läckta uppgifter om möten som sker i smyg och punkter som S påstår är deras egna när de i själva verket är krav från stödpartierna.
Den erfarne förhandlaren Stefan Löfven brukar visserligen lyckas, men det bör poängteras att det är långt från självklart att hans budget går igenom. Om han då håller sitt ord och avgår är vi tillbaka på ruta ett, fast med mindre än ett år till nästa ordinarie val.
I så fall vore det ett bättre alternativ med fyra misslyckade statsministeromröstningar nu som automatiskt ger ett extraval i september i stället för i början av 2022. Centerpartiets uppgift är inte att bädda för en S-MP-budget som kräver aktivt inflytande från Vänsterpartiet.
