Jesper Strömbäck: Rasist är inte något man är, rasism är något man gör
Samtidigt är vi ofta omedvetna om hur vi använder ord, hur de styr våra tankar och vilken betydelse de har för oss själva och andra. Detsamma gäller ordklasser. Mycket vore vunnet i både vardagsliv och politiken om vi kunde tänka på olika företeelser som verb i stället för som substantiv.
Jesper Strömbäck
är professor i journalistik och politisk kommunikation vid Göteborgs universitet.
Ta rasism till exempel. Under åratal har debatten präglats av olika uppfattningar om vem som ”är” rasist. Varje gång någon anklagas för att ”vara” rasist brukar de slå ifrån sig, ofta med ilska och motattacker. Där stannar debatten likt ett skyttegravskrig. Jag har själv varit en del av detta, men när jag nyligen läste ”Vitt skilda. Svenskare kan ingen vara” av Mina Dennert fick jag mig en tankeställare. Den är mycket läsvärd, bland annat därför att hon lyfter fram att rasism är något man gör. Den centrala frågan är därför inte vem som ”är” rasist. Den centrala frågan är om man gör rasism. Och även personer som ser sig själva som antirasister kan mycket väl uttrycka sig eller agera rasistiskt. Att kalla sig antirasist eller säga att man inte är rasist är inget vaccin mot det gift rasism utgör.
Ur ett sådant perspektiv handlar kampen mot rasism inte om att bekämpa rasister. Den handlar om att bekämpa rasistiska idéer, tankefigurer, uttryck, handlingar och politiska förslag, alldeles oavsett varifrån de kommer. Och den handlar om att bekämpa normaliseringen av rasistiska idéer och tankefigurer, uttryck, handlingar och politiska förslag – hos oss själva och andra.
Detsamma kan sägas om fascism. Den centrala frågan är inte om någon – det må vara en person, ett parti eller en regering – ”är” eller förnekar att den är fascistisk. Den centrala frågan är om den gör fascism, det vill säga om den bygger på, uttrycker eller stärker fascistiska idéer, tankefigurer, uttryck, handlingar eller politiska förslag. Kampen mot fascism handlar därför om att förstå fascismen och bekämpa dess idéer, tankefigurer, uttryck och handlingar liksom politiska förslag som bygger på eller bidrar till dessa. Oavsett varifrån de kommer.
”Att kalla sig antirasist eller säga att man inte är rasist är inget vaccin mot det gift rasism utgör.”Jesper Strömbäck
Men det handlar inte bara om företeelser som de flesta av oss anser negativa. Det gäller också positiva företeelser som exempelvis humanism. Den centrala frågan är inte om någon ”är” eller kallar sig humanist, utan om hen agerar humanistiskt. Genom att bemöta andra som individer, bry sig om andra människor, inte göra skillnad på människor utifrån egenskaper de själva inte har valt, ta hänsyn till andras situation och behov, och hjälpa de som är utsatta kan vi alla agera humanistiskt. Kampen för humanism handlar därför både om att uppmuntra humanistiskt tänkande och handlande och förslag som bottnar i humanism, och bekämpa dess motsatser. Inte om att kalla sig själv humanist och andra anti-humanister.
Kanske skulle ett skifte från substantiv till verb – från vad olika personer, partier och regeringar ”är” till vad de gör – leda till mindre låsningar i debatten, större insikt om att var och en av oss kan vara en del av såväl problemet som lösningen, och en mer konstruktiv debatt. Det är visserligen enklare att anklaga någon för att vara exempelvis rasist än att förklara varför deras idéer, handlingar eller politiska förslag är rasistiska, men det är också enklare att avfärda sådana anklagelser. Och, inte minst viktigt: även de som inte anses ”vara” rasistiska kan uttrycka sig eller agera rasistiskt, och det är lika illa vem som än gör det.
