Daniel Braw: Putin hoppas på krigströtthet

”Krigströtthet” är ett ord som har börjat dyka upp i rapporteringen om Rysslands angrepp på Ukraina. Ställd inför en långvarig konflikt, går tankegången, kommer omvärlden att ägna Ukraina allt mindre uppmärksamhet och därmed ge allt mindre stöd. På så vis kan Putin vinna genom utnötning det han misslyckades med att vinna genom överraskning.

Risken för detta ska inte uteslutas. I en intervju med tidningen The Economist nyligen sa Ukrainas försvarsminister Oleksii Reznikov: ”Antingen förstår världen inte vad som pågår eller också förstår den men är trött och kan acceptera att ett antal ukrainare dör.” I den ganska stillastående men likafullt fortsatt dödliga fas som kriget har kommit in i, ökar sannolikheten för att omvärlden tröttnar.

Men åtminstone hittills är dock det mer anmärkningsvärda i vilken hög grad engagemanget och enigheten för Ukrainas sak har kunnat upprätthållas. Många saker talade emot:

• De egna kostnaderna. Västländer har enats om långtgående sanktioner trots att dessa i många fall medför kostnader som drabbar de egna befolkningarna. Trots stora populistiska partier i flera av dessa länder finns få exempel på rörelser som har försökt väcka ett folkligt motstånd mot sanktioner.

• Sårbarhet efter coronapandemin. När Ryssland angrep Ukraina hade hela världen fått ägna två år åt en krishantering vars påfrestningar och kostnader man får gå flera generationer tillbaka för att hitta en motsvarighet till. Det var ingen självklarhet att länder med kraftigt ökad statsskuld skulle gå in i en ny kris med sådan bestämdhet.

• Splittring. Konflikterna inom EU har varit en återkommande fråga under flera år. Det har rentav talats om att utesluta vissa medlemsstater. EU:s bristande förmåga att bedriva en tydlig och konsekvent utrikespolitik har också återkommande uppmärksammats. Att unionen skulle kunna samlas omkring någonting överhuvudtaget, och att detta dessutom skulle vara drastiska åtgärder, var ingen självklarhet.

Sett ur detta perspektiv är inte den stora överraskningen att det börjar visas krigströtthet här och där. Inte heller är det så överraskande att nyhetsvärderingen förändras ju längre kriget pågår. De skenande priserna på energi och livsmedel konkurrerar om uppmärksamheten på ett högst påtagligt sätt.

Men inte ens dessa har hittills föranlett någon påtaglig svängning i opinion eller agerande visavi kriget i Ukraina. Även om prisstegringen på exempelvis drivmedel har kopplats till Putin och kriget, har ingen ledande politiker sagt att man borde försöka komma till tals med Putin för att dämpa prisutvecklingen.

Många andra ryska fördelar i kriget mot Ukraina har visat sig ganska ihåliga. Överraskningsmomentet gick om intet. Det militära övertaget visade sig vara mindre än väntat. Skickligheten i modern cyberkrigföring och desinformation har inte imponerat – i stället ägnar sig nu Ryssland åt att jämna ukrainska städer med marken. Informationskampanjen mot omvärlden väcker inget vidare gensvar. Även uthålligheten kan visa sig ha varit en skenbar fördel – om krigströttheten inte tillåts breda ut sig i omvärlden.