Annons

PJ Anders Linder: PJ Anders Linder: Storsatsa nu för att slippa ruinerna

Det är fara i dröjsmål. Mycket stor fara. Det underströks med kraft vid det webbseminarium om coronakrisens effekter på ekonomin som Studieförbundet Näringsliv och Samhälle (SNS) arrangerade i torsdags.
PJ Anders Linder
Ledarkrönika • Publicerad 2 april 2020
Det här är en krönika av en medarbetare på ledarredaktionen. Borås Tidning politiska etikett är moderat.
En dagsfärsk bild av effekten av spridningen av coronaviruset.
En dagsfärsk bild av effekten av spridningen av coronaviruset.Foto: Fredrik Sandberg/TT

John Hassler, som är professor i nationalekonomi vid Stockholms universitet, beskrev det ekonomiska krisförloppet som extremt snabbt och dramatiskt. Den garvade entreprenören Rune Andersson höll med och påpekade att ”brandsläckningen blir meningslös” om krisen får hålla på ett par månader till utan att det sätts in tillräckligt med motåtgärder.

I stora delar av tjänstesektorn finns inte samma buffertar som inom industrin och man är beroende av direkta kontakter med sina kunder. När nu kunderna håller sig hemma och intäkterna uteblir står man likafullt kvar med fasta kostnader i form av löner och hyror, som blixtsnabbt äter upp de reserver som finns. De många småföretagen är särskilt illa ute, men även större kedjor går snabbt i kvav när man ska ut med stora belopp och det inte flyter in några pengar.

Annons

Ungefär hälften av alla svenska jobb finns i den privata tjänstesektorn. Resultatet av massiv utslagning skulle inte bara bli hög arbetslöshet utan också ett ruinlandskap av utslagna och konkursade företag, som inte kan bidra till återhämtning när det värsta av smittan blåst över. De sociala kostnaderna blir förfärliga, men det blir dramatiskt även i strikt ekonomiska termer när staten blir utan skatteintäkter samtidigt som man ska bära arbetslöshetens kostnader.

Som John Hassler konstaterade hos SNS kommer slutnotan för krisen under alla omständigheter att hamna hos skattebetalarna och då är det mycket bättre att politikerna agerar för att skydda vad som skyddas kan av i grunden sunda verksamheter och ser till att företagsamheten bevaras någorlunda intakt. Ingen ska göra sig illusionen att Sveriges näringsliv kan gå oskatt hur krisen, men det finns grader i helvetet.

De paket som regeringen har lagt fram hittills räcker tyvärr inte långt och de tar inte höjd för hur krisen ser ut. I en svår lågkonjunktur som finanskrisen sjunker efterfrågan en del och då kan staten lindra situationen genom att erbjuda billiga krediter, finansiera delar av kostnaden för korttidspermittering och senarelägga skattebetalningar, som man nu har gjort. Men när efterfrågan inte sjunker med 10 eller 20 procent utan med 80 eller 90 procent har sådana vapen föga eldkraft.

Företagare och banker kommer inte att vilja ha och ge lån för att betala löner och hyror i företag som ändå inte ser ut att klara sig. Och vid korttidspermittering ska arbetsgivaren fortfarande stå för halva kostnaden – ur ett icke existerande kassaflöde. Konsekvensen blir utslagning och arbetslöshet. I mars i år varslades 36 800 personer. Det är tio gånger fler än i mars 2019. Talen för april vågar man knappt tänka på.

John Hassler talar om direkta stöd i storleksordningen 100 miljarder kronor i månaden, det vill säga något helt annat än de sammanlagt 33 miljarder i sänkta arbetsgivaravgifter och 5 miljarder i hyresstöd som hittills har presenterats. Professor Magnus Henrekson vid Institutet för näringslivsforskning (IFN) har talat om insatser av samma dignitet, och detsamma gjorde tre företrädare för Entreprenörskapsforum i Dagens industri häromdagen.

Det handlar om väldiga belopp, men tro inte att alternativet storskalig företagsdöd och massarbetslöshet är gratis.

Och som sagt, det behöver gå undan.

Annons
Annons
Annons
Annons