PJ Anders Linder: PJ Anders Linder: Sköt inte staten med vänster hand

Det kanske inte är så dumt att vara utan regering, skrockar somliga, som noterar att det mesta har rullat på som vanligt trots att det bara sitter en bakbunden övergångsministär i Rosenbad. Men för att man ska gilla läget ska man också gilla hur det rullar på, och jag undrar hur man ska vara funtad för att göra det.

Samhället klarar sig bra utan en regering som lanserar nya pålagor och beskäftiga ingrepp i medborgarnas frihet. Men när de statliga kärnuppdragen sköts med vänster hand tar samhället smällarna, och det finns angelägna arbetsuppgifter så det räcker och blir över.

Polisen, åklagarväsendet och gränsskyddet är uppenbara exempel. Tack vare att riksdagen antog Moderaternas och Kristdemokraternas budgetförslag har resurserna förstärkts, men behoven förblir större än de nya anslagen och til syvende og sidst räcker det inte med pengar. Det måste utövas politiskt ledarskap också så att myndigheterna upplever rätt kombination av skarpa krav och full uppbackning och att deras svåra arbetssituation tas på allvar. De är inte betjänta av ministrar som skönmålar verkligheten och påstår sig se gryningar där alla vettiga människor ser att det skymmer.

Ett annat uppenbart problem finns i förvaltningen. De flesta ämbetsmän gör lojala och dugliga insatser, men det kommer alltför många signaler om slarv, hafs och politisering. Är det inte aktivister på länsstyrelser och myndigheter som övertolkar regelverk och pressar medborgare och företag in absurdum så är det myndighetschefer som tar sig friheter och struntar i grundläggande bestämmelser. Haveriet på Transportstyrelsen borde vara ett enda olyckligt undantag, men i dagarna rullas det upp hur ledningen för Svenska kraftnät med ansvar för rikets elförsörjning inte bara i freds- utan också i kristid har handskats djupt vårdslöst med kraven på säkerhetsklassningar.

Nu återstår att se hur de politiskt ansvariga hanterar skandalen. Tar de den på det allvar den förtjänar eller tänker de försöka låtsas som det regnar?

Självklart måste jag också denna dag då Rikskonferensen i Sälen med Folk och försvar tar sin början påminna om den bristande kraften och känslan av allvar i arbetet med att återskapa försvaret och förmågan att hävda Sveriges nationella integritet.

”Det är något med Sverige som gör att vi inte tar itu med försvaret”. Så inleder Annika Nordgren Christensen, försvarspolitisk expert och utredare av försvarets personalförsörjning, sitt bidrag till den färska antologin Säkerhetspolitik för en ny regering (Frivärld), och det är så sant som det är sagt. Numera pratar politikerna i alla fall då och då om försvaret i ett engagerat tonläge man inte hörde för tio år sedan, men när det gäller åtgärder är avståndet mellan ord och handling förtvivlat långt. M-KD-budgeten gav försvarsminister Peter Hultqvist bättre resurser än vad hans eget parti hade lust med, men det handlar fortfarande om begränsade ökningar som inte på långt när matchar verklighetens krav.

Vem som tar vem vet vi snart. Vem som tar ansvar för svenska staten förblir en obesvarad fråga.