PJ Anders Linder: PJ Anders Linder: Mer historia och mindre svammel
Häromveckan kom en god men hittills föga uppmärksammad nyhet från Utbildningsdepartementet, som ger Skolverket i uppdrag att gå igenom timplanerna för grundskolan och föreslå förändringar. För de flesta låter detta med all sannolikhet måttligt upphetsande, men det skulle kunna få stor och positiv betydelse.
Skolverket ska dels undersöka om det finns skäl att flytta undervisningstid från vissa ämnen till andra, dels ta ställning till om ”elevens val” ska finnas kvar eller om den tiden ska användas i den reguljära undervisningen. Regeringen pekar särskilt på att historieämnet har kommit i kläm och kan behöva mer tid.
Redan detta är värdefullt. Men framför allt kan en välkommen effekt av beslutet bli att Skolverkets misslyckade idéer om nya kursplaner läggs på is tills översynen av timplanen är genomförd. Förhoppningsvis kommer de aldrig att bli verklighet.
Skolverket fick bred och hård kritik i fjol höst efter att ha föreslagit skrotande av antiken, Bibeln med mera i kursplanerna. Det ledde till en motvillig reträtt, men det slutgiltiga förslaget från december är ändå allt annat än bra. Även i slutversionen fäster man mindre vikt vid konkreta sakkunskaper och större vikt vid att lägga ut texten, tolka, resonera och hänge sig åt kritiskt tänkande om hur makthavare har försökt styra sina medborgare genom att beskriva historien på olika försåtliga sätt.
Hur elever ska kunna genomskåda överhetens lömska historieanvändning ifall de knappast får lära sig någon handfast historia förblir dock en lika obesvarad fråga i det skarpa förslaget som i det tidiga utkastet.
Antiken, som det blev sådant liv om i höstas, finns med i slutförslaget som en sorts symbolisk eftergift. Andra konkreta epoker har däremot tagits bort. Kursplaneförfattarna föredrar frågor om ”historiebruk” framför undervisning om vad som verkligen har hänt. Resultatet blir ofelbart en förskjutning från inlärning till åsikter.
Historien har blivit mest illa åtgången, men även religionskunskapen och geografin råkar illa ut. Bibeln får nu i likhet med antiken vara med på nåder, men allmänt sett tunnas stoffet om kristendomen ut. Ett typiskt exempel vad gäller geografin är att en tydlig formulering som ”världsdelarnas viktigare länder, vatten, öar, berg, öknar, regioner och orter” byts ut mot det betydligt dimmigare ”platser och regioner som är relevanta för studiet av geografiska förhållanden, mönster, processer och hållbarhetsfrågor”.
Får du lära dig Europas huvudstäder?
Ja, mamma, fast bara om de är relevanta för mönster och processer!
Det här duger inte. Det är rätt fantastiskt att Skolsveriges byråkrater har lyckats missat 20 års diskussion om bristande ämneskunskaper och fortsätter att rida sina progressiva käpphästar.
Utbildningsminister Anna Ekström var i sin tidigare roll som ordförande i Saco känd som god vän till bildning och kunskap. Det är klart att hon inte vill få som eftermäle att ha banat väg för ännu mer svammel och abstraktioner i skolan. Men ska hon komma undan detta måste hon lyckas där Jan Björklund misslyckades och koppla greppet på det progg-pedagogiska etablissemanget. Revisionen av timplanen har köpt henne värdefull tid. Men klockan tickar.
