Annons

Pengar till gott ändamål

Pengar till den ”välvilliga sektorn” för att hjälpa ensamma äldre, hemlösa och papperslösa är en investering i ett starkare samhälle.
Ledare • Publicerad 13 maj 2020
Detta är en ledarartikel som uttrycker Borås Tidnings politiska linje, som är moderat.
Hemlös som har tillbringat natten på Nattjouren, Stadsmissionens Nattjour på Näsby i Kristianstad.
Hemlös som har tillbringat natten på Nattjouren, Stadsmissionens Nattjour på Näsby i Kristianstad.Foto: Peter Åklundh

”Utan civilsamhällets engagemang skulle vårt samhälle vara så mycket svagare”.

Förvisso en så kallad truism, uttalad av vice statsminister Isabella Lövin (MP) under den presskonferens som hon höll tillsammans med kultur- och demokratiminister Amanda Lind (MP). Men likafullt en sanning värd att upprepa.

Annons

Ty även om det ofta låter som om det är den starka staten som ska bära allt, är de många frivilliga och informella gemenskaperna oundgängliga.

Inte minst för att nå dit välfärdens offentliga institutioner inte når.

Regeringen skjuter nu till 100 miljoner kronor, en struntsumma i jämförelse med vad som går till näringslivet, arbetsmarknaden och vården, för att stärka ”den välvilliga sektorn”. Det är pengar som går utanför det stöd på 100 miljoner som redan har öronmärkts för att gå till organisationer som arbetar för barn, kvinnor och hbtq-personer i utsatta situationer. De många trossamfunden och kyrkorna, idrottsrörelsen och stora organisationer som Röda Korset eller Rädda Barnen är aktuella för att ta del av de nya pengarna. Båda dessa satsningar utgör en investering i ett bättre och starkare samhälle.

”Regeringen skjuter nu till 100 miljoner kronor, en struntsumma i jämförelse med vad som går till näringslivet, arbetsmarknaden och vården, för att stärka ”den välvilliga sektorn”.”

Men den goda vilja som staten vill se aktiv och med uppkavlade ärmar så här i coronatider, är inte bara relevant för att den mobiliserar sina krafter långt innan det offentliga har vaknat. Den är ofta den enda vägen till dem som av olika anledningar inte litar på eller vågar närmar sig socialtjänst, sjukvård eller liknande. 50 miljoner av de anslagna pengarna avses därför att gå till organisationer som arbetar med människor som lever i social utsatthet, som är hemlösa eller papperslösa och som av förklarliga skäl inte har några hem som de i coronatider kan isolera sig i.

De senaste åren har papperslösa allt oftare kommit att betraktats som en grupp som parasiterar på samhällskroppen. Men inte ens den som självmant vill lämna landet kan i dag göra det utan vidare. Att med ”humanitär distansering” försöka hålla dessa män, kvinnor och barn borta från samhällets omsorger är inte värdigt Sverige; dessutom vore det ett allmänfarligt risktagande ur smittspridningssynpunkt att låtsats som om de inte finns. Det om något skulle göra vårt samhälle ”så mycket svagare”.

Mikael HermanssonSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons