Jesper Strömbäck: Partierna satte politiska dagordningen i valet 2022
Ytterst bottnar relationen mellan nyhetsmedier och politiska partier i att de är ömsesidigt beroende, samtidigt som de har olika funktioner och intressen. Det kan illustreras av att nyhetsmedierna är beroende av politiska partier och politiker för information och uttalanden som kan omvandlas till nyheter och för svar på sina frågor. Samtidigt är politiker och politiska partier beroende av nyhetsmedierna för att nå ut brett och på ett sätt som gynnar dem.
Jesper Strömbäck
är professor i journalistik och politisk kommunikation vid Göteborgs universitet.
De politiska partierna försöker därför ständigt bli bättre på att påverka nyhetsmedierna till att rapportera om de frågor som de själva prioriterar och på ett sätt som gynnar den egna politiken och de verklighetsbeskrivningar man försöker torgföra. Samtidigt ser sig nyhetsmedierna som och vill agera som självständiga aktörer som på medborgarnas uppdrag granskar de som har makten och som tillhandahåller sann, relevant och opartisk information. Det sista de vill reduceras till är passiva redskap för andra.
Ändå talar mycket för att nyhetsmedierna tog ett steg tillbaka och att de politiska partierna hade ett övertag under valrörelsen 2022. Det framkommer av den nya boken ”Politik, medier och kampen om nyhetsagendan”, som jag och Bengt Johansson presenterade förra veckan. Den bygger på en innehållsanalys av drygt 1500 artiklar och inslag i nationella nyhetsmedier samt två politiskt-alternativa medier under de sista fyra veckorna före valet.
”Man kan också fundera över hur valet hade gått om nyhetsmedierna inte hade låtit de stora partierna sätta dagordningen i den grad som de gjorde.”Jesper Strömbäck
En av de aspekter som vi undersöker handlar om mediernas dagordning, det vill säga vilka frågor som fick störst utrymme. Resultaten visar att mediedagordningen dominerades av fyra frågor: lag och ordning, ekonomi, energi och invandring. Samtliga dessa drevs av de stora partierna, och särskilt av partierna till höger. Samtidigt kom andra frågor som sjukvård och skola betydligt längre ner, trots att de bland väljarna ansågs vara de viktigaste frågorna. De drevs dock inte offensivt av några av de större partierna. Detsamma gäller frågor kring klimat och miljö, som också låg längre ner på mediernas dagordning.
Detta tolkar vi som att nyhetsmedierna lät de stora partierna sätta dagordningen, snarare än att själva sätta den utifrån exempelvis vilka frågor väljarna tyckte var viktigast eller utifrån frågor som de facto har en stor betydelse. Förutom klimat- och miljöfrågan gällde det exempelvis pandemins återverkningar på sjukvård och äldreomsorg och säkerhetspolitiken.
Detta kan man tycka var bra eller dåligt, men man kan också fundera över hur valet hade gått om nyhetsmedierna inte hade låtit de stora partierna sätta dagordningen i den grad som de gjorde. En sak är säker: oavsett om de sätter dagordningen själv eller låter de stora partierna sätta den påverkas människor av medierna. Någon rapportering som är helt neutral i dess konsekvenser finns inte.
