På spaning efter ingenjörer
Nyligen besökte en industridelegation från Västerås Serbien i samma syfte. På Balkan finns ett överskott av arbetslösa civilingenjörer, i Sverige är bristen på samma yrkesgrupp däremot ett växande problem.
Fackförbundet Sveriges ingenjörer ser allvarligt på situationen. Ett exempel är ABB. Verkstadsjätten har just landat en stororder till ett värde av 6,3 miljarder kronor och behöver nyanställa 600 personer, mestadels ingenjörer, men rekryteringsprocessen oroar bolaget. Det råder alltså brist på både läkare, sjuksköterskor och högskoleutbildade ingenjörer.
Men där söktrycket till läkarutbildningarna ligger på en konstant hög nivå är situationen den motsatta vid landets tekniska högskolor.
Industrins brist på tekniskt kunnig personal löses alltså inte genom fler studieplatser. Det är heller ingen hållbar lösning att söka kompetensen utomlands. Där Sverige vinner en ingenjör förlorar Serbien eller något annat fattigare land kompetens som hade kunnat bidra till uppbyggnad.
Att läsa teknik, matematik och fysik är alltså mindre attraktivt än att studera medicin. Undersökningar bland västsvenska gymnasieungdomar ger en del av förklaringen. Den verkstadsindustri där många utexaminerade ingenjörer förväntas hamna förknippas med buller och smuts, en bild som har lite att göra med dagens automatiserade verkstadsgolv.
Visst kan det låta en aning högmodigt att säga att Sveriges roll som industrination står på spel. I den knivskarpa internationella konkurrens som råder måste vi fortsätta att producera skarpa hjärnor till de numera multinationella bolagen på svensk mark. Det är spetsforskningen som bedrivs på lärosäten och inom industrin som gör att vi upprätthåller vår position.
Det är därför också klokt att i högre grad rikta forskningsmedlen mot spetsen och kvaliteten och mot de nischer där vi är världsledande.
Men om vi inte lockar fler till de tekniska högskolorna och höjer elevernas kompetens i matematik och fysik eroderas själva grunden, utan bas ingen spets.
Ledarredaktionen
