Kajsa Kettil: På sommarlovet ska ungdomar hänga med kompisar – inte gifta sig
När de sista tonerna av ”Den blomstertid” har klingat ut på fredag och eleverna har vinkat hej då till varandra är de flesta säkra på att de ses igen i augusti. Men några – alltför många! – misstänker att det inte blir någon mer terminsstart i svensk skola. I stället väntar ett oönskat liv som bortgift i ett land långt härifrån.
Enligt en granskning av SVT har minst 916 barn blivit bortförda under de senaste fem åren, de flesta i en hedersrelaterad kontext. Dessa fall har rapporterats och blivit ett ärende hos UD, men mörkertalet tros vara stort (SVT 19/3).
Det är ett svek framför allt från barnens egna familjer att döttrarna och sönerna inte själva får välja om och med vem de gifter sig, men också från Myndighetssverige som trots ökande medvetenhet inte lyckas förhindra barnäktenskapen. Inte heller lagförs tillräckligt många när brotten väl har genomförts. För trots att kommuner får in orosanmälningar har det visat sig vara svårt att stoppa planerade tvångsäktenskap, och när den unga personen har lämnat svensk mark är det i regel för sent.
Mycket görs dock för att för få bukt med problemen. Hit hör något så enkelt och självklart som att upplysa ungdomar om att det är ett brott att tvinga dem att gifta sig med någon de inte själva har valt.
Det sker bland annat genom en informationskampanj som är synnerligen väl uttänkt. Den lanserades i Västerås 2016 och spreds snabbt till flygplatser i hela landet. På strategiskt utplacerade ställen syns affischer med frågan ”Vill alla att du ska gifta dig, utom du?” Häromveckan mötte exempelvis sådana affischer alla som besökte damtoaletten på Landvetter. Förutom svenska går informationen att läsa på ytterligare tio språk. Budskapet är kort och gott att den som tror att de kommer att tvingas gifta sig kan vända sig till en vuxen de litar på i skolan, inom socialtjänsten eller till polisen genom att ringa 114 14.
”I stället måste det offentliga bli bättre på att förhindra barnäktenskapen.”
Det är utmärkt. Flygplatsen är ju sista chansen till räddning för den som befarar att resan på sommarlovet – ofta till föräldrarnas hemland – blir den sista som ogift. Och alla som har en mobiltelefon kan ringa polisen inifrån den låsta toaletten. Enligt samma princip brukar unga tjejer stoppa en sked i underkläderna för att de ska bli stoppade i säkerhetskontrollen och förda till ett separat rum för kroppsvisitering och därmed ges en möjlighet att be om hjälp.
Åtgärderna får dock ses som en allra sista utväg. Ansvaret kan rimligtvis inte ligga på offret att undvika att bli utsatt för brott. I stället måste det offentliga bli bättre på att förhindra barnäktenskapen.
Länsstyrelsen i Östergötland arbetar på uppdrag av regeringen med just detta. En person värd att nämna i sammanhanget är Liberalernas Juno Blom, som under många år har uppmärksammat vad hedersförtryck kan leda till.
Men även enskilda lärare kämpar för att inga elever ska saknas när terminen startar efter sommarlovet. En av dem heter Marléne Stenman och har hjälpt en flicka som blev bortförd utomlands att komma hem igen. Det krävde att hon fortsatte kämpa när myndigheterna gav upp. I tidningen Vi Lärare (2/6) skickar hon en uppmaning till sina kollegor, som för övrigt kan riktas till alla vuxna: ”Lita på din känsla om du känner att något är fel och att en elev kan vara tvingad till något. Kanske kan det göra att en skolbänk slipper stå tom efter sommarlovet.”
