GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Anela Murguz: På Balkan får sådana som Djokovic dispens hela tiden

Historien om Djokovic säger en hel del om mycket. Men allra mest om det destruktiva behovet av hjältar på Balkan.
Anela MurguzSkicka e-post
Ledarkrönika • Publicerad 13 januari 2022 • Uppdaterad 14 januari 2022
Anela Murguz
Det här är en krönika av en medarbetare på ledarredaktionen. Borås Tidning politiska etikett är moderat.
En ovaccinerad Novak Djokovic har blivit storpolitik.
En ovaccinerad Novak Djokovic har blivit storpolitik.Foto: Mark Baker

Historiken Sanimir Resic, verksam vid Lunds universitet, har i sin senaste bok Jugoslaviens undergång. Krigen, freden, framtiden (Historiska Media, 2018) snuddat vid Balkanländernas behov av hjältar. Tidigt i boken skriver han om en krigisk maskulin norm som är stark på Balkanhalvön. Något som i kombination med att krigare lyfts fram som nationshjältar gör unga män villiga att delta i krig. Han lindar sedan snyggt ihop det med filosofen Hegels konstaterande om att bara olyckliga nationer är i behov av hjältar.

De forna jugoslaviska länderna på västra Balkan är mycket riktigt olyckliga nationer. Utbredd massarbetslöshet, korruption och misstro mot såväl nationella och internationella politiker, myndigheter och samfund bidrar knappast till en stabil grund att stå på. Det finns en rotlöshet sedan den jugoslaviska federationens fall som inte ska underskattas och denna tradition av hjältedyrkan förklarar till viss del de oroligheter som nu utspelar sig i exempelvis Bosnien-Hercegovina.

Men jag tänker på denna passage i en i övrigt intressant och lärorik bok om konflikten på Balkan när jag läser nyheterna om den serbiska tennisstjärnan Novak Djokovic. För om de krigiska hjältarna är kontroversiella, och väcker mer eller mindre bra minnen beroende på vilken folkgrupp man tillhör, är de sportsliga hjältarna mycket enklare att omfamna – för alla.

De sätter nationens flagga på världskartan. De blir landets ansikte utåt. Deras prestationer blir något att vara stolt över och glädjas över. På en helt annan nivå än Sveriges stolthet över Björn Borg. Och det är inte särskilt svårt att räkna ut varför. I de länder där den ekonomiska, sociala och politiska utsattheten är utbredd behövs positiva förebilder som visar att något annat, mer optimistiskt är möjligt.

Djokovic är en av världens bästa tennisspelare. Det är ingen liten bedrift. Dessutom har han i flera år engagerat sig i olika former av välgörenhet. För dessa prestationer ska han respekteras. Men eftersom han är ovaccinerad mot covid-19 har det varit en rad frågetecken kring hans möjligheter att delta i Australian Open då värdlandet har strikta covidrelaterade regler, bland annat vad gäller vaccinpass.

”Han höjs till skyarna som en president som står upp för sitt folk och något annat hade förmodligen varit att begå politiskt självmord. Men till vilket pris?”

Av det skälet nekades Djokovic under förra veckan inresa i Australien och har under en kortare tid befunnit sig på ett karantänhotell. I måndags avgjordes domstolsförhandlingarna där Djokovic återfick sitt visum. Men på fredagsmorgonen svensk tid kom beskedet att migrationsminister Alex Hawke drar in tennisstjärnans visum. Något som enligt uppgifter kommer att överklagas.

I hemlandet Serbien har stödet för Djokovic varit massivt. Men stundtals har stödet också övergått i rena absurditeter. Hans far har exempelvis sagt att sonen korsfästs som Jesus, den invandringskritiske brittiska politikern och brexitförespråkaren Nigel Farage har lagt upp en film på när han går in i Djokovic prisrum och Serbiens president Aleksandar Vucic har liknat det hela vid en politisk häxjakt. Och så har en nationell hjälte blivit en martyr.

Men vad ingen av dessa frågar sig är hur stjärnans vaccinationsstatus hade kunnat användas till fördel för i första hand Serbien, men även regionen i sin helhet. Likt många andra länder i Öst- och Centraleuropa är vaccinationsgraden i befolkningen låg. I Serbien har lite mindre än halva befolkningen blivit fullvaccinerade mot covid-19. Siffran är ännu lägre i grannlandet Bosnien där bara 22 procent av den vuxna befolkningen är fullvaccinerade.

President Vucic kavlade tidigt i pandemin upp ärmen offentligt och tog den kinesiska sprutan för att manifestera att det inte är någon fara med vare sig vaccin eller Kina. I dag är han trippelvaccinerad och det är onekligen intressant att fundera över hur presidentens försök att få upp vaccinationsgraden i landet påverkas av hur han hanterat frågan om Djokovics inträde i Australien. Han höjs till skyarna som en president som står upp för sitt folk och något annat hade förmodligen varit att begå politiskt självmord. Men till vilket pris?

Tyvärr påminner hela denna fars om något som är genomgående i hela regionen; den som har makt, pengar och kontakter hittar alltid genvägar. Det anmärkningsvärda nu är att man verkar tro att resten av världen fungerar på samma sätt.

Förtydligande: Efter publicering har texten uppdaterats med uppgiften om migrationsministerns beslut.

Välkommen att kommentera

Välkommen att kommentera! Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Borås Tidning och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.