Oundvikligt att försvaret övar på att skjuta
Redan för ett år sedan, när vi var lyckligt ovetande om det stundande kriget i Ukraina och en kraftig förstärkning av det svenska försvaret, reagerade allmänheten på det högljudda skjutandet på Bråts skjutfält i Borås. En privatperson beskrev att det skulle bli ohållbart för alla i närheten om det fortsatte på samma sätt. Även Borås ridhus vittnade om hur deras verksamhet påverkades av skjutövningarna. Ridhuschefen uttryckte förståelse för att försvarsmakten måste öva och var tacksam för en god dialog, men berättade också att övningarna begränsade deras möjligheter att rida ut i skogen.
Från Försvarsmaktens sida beskrevs den ökade frekvensen som tillfällig. Samtidigt påminde Gunnar Hafvenstein, stabschef på Älvsborgs amfibieregemente, om orsaken till smällandet:
”Vi har ett uppdrag av riksdagen att dels återupprätta ett regemente, dels upprätthålla en viss beredskap som vi på något sätt måste underhålla. Vi har de skjutdagar som vi har och vi försöker att utnyttja dem optimalt. Sedan finns det mer intensiva perioder och perioder där det är mindre frekvent.”
Mycket har hänt sedan dess. Ryssland har med sin invasion av Ukraina ritat om den säkerhetspolitiska spelplanen, Sverige har ansökt om Nato-medlemskap och försvarsanslaget ska öka till två procent 2028, vilket innebär en försvarsbudget på 143 miljarder kronor.
Det är en hisnande summa. Tyvärr är den också nödvändig. Och för att förändringen ska genomföras måste det som i medierapporteringen mest framstår som torra siffror omvandlas till praktik.
Det innebär fler värnpliktiga, fler försvarsanställda, mer försvarsmateriel och mer övningsverksamhet.
Det är med andra ord oundvikligt att det kommer att skjutas ännu mer på landets skjutfält framöver. Förberedelserna har redan inletts. Häromveckan (BT 25/7) berättade BT på nyhetsplats att Försvarsmakten har ansökt om lättnader i miljökraven för att kunna utöka den militära övningsverksamheten på Bråts skjutbanor, något som SR tidigare rapporterat. Dessutom önskar Försvarsmakten att allmänhetens rätt att yttra sig ska minska, detta för att förkorta miljöprövningen.
”Den uppkomna situationen på Bråt är sannolikt bara en av de första av många liknande händelser.”
Det säger sig självt att varken människor eller djur i närheten jublar över tanken på ännu fler skottsalvor i sitt närområde. Och här ställs två intressen mot varandra; rikets säkerhet och önskan att leva och utöva sina fritidsintressen utan störande moment.
Det förstnämnda – rikets säkerhet – hör till statens absoluta kärnuppgift och är inte förhandlingsbar. Lite drastiskt uttryckt är det viktigare att rusta upp försvaret än att undvika att reta upp allmänheten med det oväsen nämnda upprustning skapar.
Det betyder dock inte att boende, näringsidkare och föreningar ska köras över hursomhelst. Den uppkomna situationen på Bråt är sannolikt bara en av de första av många liknande händelser. Det ställer ökade krav på staten att se över var och i vilken omfattning militära övningar ska tillåtas.
Frågan bör därför snarast möjligt upp på bordet. Hur stort är behovet? Är det möjligt och kostnadseffektivt att bygga nya skjutbanor på lämpligare platser, kanske samverka mer mellan olika regementen?
Som vid alla förändringar är frågorna initialt fler än svaren. Men ingen – varken Sveriges försvarsförmåga eller boråsare som vill bo och tillbringa en meningsfull fritid utomhus – vinner på att diskussionen dröjer.
