Lars Stjernkvist: Otydligheten är ett sundhetstecken
Ekots partiledarintervju med moderatledaren Ulf Kristersson var en uppvisning i otydlighet. Han kunde inte ge något besked om när brottsligheten vänder med en M-ledd regering. Nej, han kunde inte säga vad som händer med ekonomin för enskilda. Och han upprepade återigen sin otydlighet när det gäller regeringens sammansättning. Klart är att han vill samregera med KD men när det gäller SD och framför allt L är svaren minst sagt glidande.
Lars Stjernkvist
är kommunpolitiker och före detta partisekreterare för Socialdemokraterna.
Ett glidande som vi numera känner igen och som inte helt oväntat kritiseras, av journalister och av politiska motståndare. Jag håller inte med. Otydligheten är ett sundhetstecken. Ingen kan tvärsäkert säga hur omvärlden utvecklas, och vad som händer i vårt land påverkas ofrånkomligen av utvecklingen runt omkring oss. Alltså måste varje ansvarsfull politiker vara lite svävande om vad som händer med hushållsekonomin och annat. När det pågår ett krig i vår närhet är det inte trovärdigt att lova sänkta bensinpriser, för att ta ett exempel.
När det gäller valet kan vi nog bara vara säkra på en punkt; det blir lika jämnt som förra gången och därmed väntar svåra och förmodligen utdragna förhandlingar efter valdagen. Och det gäller oavsett vilken sida som blir störst. Därför finns det en uppenbar risk att all tvärsäkerhet före valet angående möjliga och omöjliga partners straffar sig efter valet.
Ulf Kristerssons otydlighet är både begriplig och begåvad.
Missförstå mig inte, jag vill inte ha politiker som fuktar fingret och som är beredda att göra vad som helst med vem som helst. För mig är det betydligt viktigare att veta vad de har för grundvärderingar än vad de tror om bensinpriset.
Därför är det betydligt mer bekymmersamt att Ulf Kristersson även svarar svävande och motsägelsefullt på frågor om hans och Moderaternas grundvärderingar. Å ena sidan tycker han att Sverigedemokraternas förflutna är ”förfärligt”, å andra sidan berömmer han samma partis insatser bakåt i tiden när det gäller migration och integration. Min krönikekollega Margit Silberstein har pekat på Kristerssons tama kommentarer om SD:s vitbok.
”För mig är det betydligt viktigare att veta vad de har för grundvärderingar än vad de tror om bensinpriset.”Lars Stjernkvist
Visst, jag förstår att han vill vårda relationen, men vad är den värd om han inte kan säga det som borde vara självklart, att ett framtida samarbete förutsätter att SD gör upp med sitt förflutna och rensar ut allt vad rasism och främlingsfientlighet heter?
I radions utfrågning menade Kristersson att det minsann är fler partier som har ett skumt förflutet. Det är sant. Vänsterpartiet var kommunistiskt och Moderaterna var mot rösträtten. Men relativiseringen bidrar bara till ökad vinglighet. Den är ett hån mot alla som tar SD:s uttalanden om asylrätt och mänskliga rättigheter på fullt allvar.
Sverige behöver verkligen pragmatiska politiker, som förstår att tvärsäkerhet kan straffa sig. Men det gäller att se upp för skillnaden mellan pragmatisk och principlös.
