Otydliga partier väger tyngre än aldrig så många järnrör
Sen kom beskedet att ytterligare en riksdagsledamot lämnar in, efter ännu en skandal med sprit och rasism i bilden.
Inga järnrör i världen tycks rå på SD.
Inte heller en politisk härdsmälta, som den som SD genomgår i Borås, spelar in.
Denna politiska paradox kan delvis förklaras med hur partiledaren Jimmie Åkesson har agerat under partiets kris. Oavsett om han har blåljugit, slirat på sanningen eller sagt precis som det är, har han gjort det på ett sätt som inte lämnat något utrymme för vare sig egna kritiker, andra politiker eller media.
Han har stått upp mot en kanonad av frågor och påståenden från landets största tidningar. Han har också i rutan förvandlat två tunga TV-ankare på SVT – Anna Hedenmo och Karin Hübinette – till gnälliga dilettanter och svaga utfrågare, utan att behöva höja rösten.
Partiets invandringsfientliga politik talar för sig själv. Men hade inte övriga partier varit så otydliga och obegripliga i sitt bemötande av SD:s analys av invandringen som ett växande problem, hade järnrören och fylleslagen säkert påverkat opinionen i annorlunda riktning.
Denna paradox kan inte mötas med tystnad. Inte heller kan den hanteras genom att förneka att integrationen inte alltid fungerar som den ska. För då vinner Åkesson igen, igen och igen.
Ledarredaktionen
