Öppna dörren för nya idéer
Det gäller särskilt storstadsregionerna. 1,3 miljoner människor befinner sig i åldern 19 till 29 år. Samtidigt byggs det mindre än någonsin, i år 15.000 bostäder varav 6.000 hyresrätter.
Lågkonjunktur eller inte, bostadsbyggandet i Sverige ligger konstant i botten av EU-ligan och i Norden. Det byggs hälften så många bostäder i Sverige som i Norge sett till befolkningsmängden. Uppenbarligen har vi något att lära av vårt västra grannland, och det gäller inte bara själva byggandet.
Centerpartiet lade häromdagen fram ett förslag som länge tillämpats i Norge, nämligen skattefri uthyrning av maximalt halva bostadsytan. Idag måste man börja skatta för hyresinkomster över 12.000 kronor om året.
Svåra tider kräver nya lösningar och centerns inlägg i bostadsdebatten är definitivt värt att pröva. Hur många villa- och bostadsrättsägare är det inte som avstår från att hyra ut rum på grund av rädsla för skattmasen? Och tänk hur många oanvända rum som skulle frigöras om förslaget blev verklighet.
Skattebortfallet borde inte bli särskilt stort men vinsterna desto större. Den icke-flexibla bostadsmarknaden kastar onekligen grus i samhällsmaskineriet. Den förhindrar duktiga studenter att söka till vissa studieorter, försvårar möjligheterna att ta det där drömjobbet och skapar sålunda även en mer statisk arbetsmarknad.
Bostadsmarknaden är allt annat än en fungerande marknad. Det är för dyrt och krångligt att bygga, konkurrensen är dålig och effektivitetsmässigt har utvecklingen närmast stått stilla de senaste åren.
För konsumenterna, hyresgästerna, är det allmännyttans hyresnormerande roll som skapar problem. Allmännyttans bruksvärdesprincip slår ut den naturliga balansen mellan utbud och efterfrågan. Effekten blir att hyresgäster inne i städerna betalar för låga hyror medan människor längre bort från centrum tvingas leva i eftersatta bostäder. Hyresmarginalerna i miljonprogrammen räcker inte till omfattande renoveringar.
Bruksvärdesprincipen är en fin tanke men dess negativa effekter är kända sedan länge. Ändå verkar det närmast omöjligt att åstadkomma förändringar, både sådana som gynnar bostadsbyggandet och minskar köerna. Och det är de unga, framtiden, som får sitta emellan.
Ledarredaktionen
