Ledare: Onödigt högt pris att lämna SD utanför dörren
I den febrigt nervösa debatten inför en överenskommelse om en ny migrationspolitik har Moderaternas Ulf Kristersson stuckit ut hakan genom att rekommendera en parlamentarisk utredning tillsätts efter valet – en utredning dit alla partier, även Sverigedemokraterna bjuds in. Kristersson jämför i en intervju i DN med hur sittande regering haft med SD i försvarsberedningen och grundlagsutredningen.
Nu markerar Stefan Löfven, Jan Björklund och Annie Lööf att SD inte bör tillåtas delta i en sådan utredning. Sannolikt skulle Jimmie Åkesson tacka så mycket för erbjudandet om fortsatt politiskt martyrskap.
Det skulle samtidigt förvåna om Åkesson, som nyss deklarerat att Sverige ska upphöra att ta emot asylsökande helt och hållet och samtidigt föreslagit att det bör bli olagligt att underlåta att anmäla den som gömmer någon som fått avvisningsbeslut, alls skulle vilja delta i en utredning som – med Kristerssons ord – ska bygga på ”respekt för asylrätten”.
Finns risk för att SD:s deltagande i en utredning av detta slag skulle påverka resultatet i en riktning som övriga partier inte önskar i högre grad än de kan från utsidan? Finns ett värde i att tvinga SD att inte bara sitta på läktaren och gapa utan att tvingas visa korten?
Sverigedemokraterna har egentligen ingen idé om en migrationspolitik som överhuvudtaget kan fungera. De vill ogärna att det framgår.
Men huvudproblemet med SD är inte en likaledes vedervärdig som icke existerande migrationspolitik, utan att det är ett parti som svajar i grundläggande demokratiska frågor och till exempel ser Ungern som en förebild. Likväl är de en del av Sveriges riksdag. De bör då även accepteras i parlamentariska överläggningar.
