Annons

Lars Stjernkvist: Omvärlden har ett ansvar att se nyanserna

Det blir pinsamt när politiker med distans till Israel-Palestina-konflikten inte kan försvara mänskliga rättigheter och folkrätten.
Lars StjernkvistSkicka e-post
Gästkrönika • Publicerad 23 oktober 2023
Lars Stjernkvist
Det här är en krönika av en medarbetare på ledarredaktionen. Borås Tidning politiska etikett är moderat.
Medlemmar av South Florida Jewish Voices for Peace kräver eldupphör för Israels bombanfall i Gaza.
Medlemmar av South Florida Jewish Voices for Peace kräver eldupphör för Israels bombanfall i Gaza.Foto: Rebecca Blackwell

Det var i början av 2000-talet och den dåvarande S-regeringen med Göran Persson som statsminister hade justerat den svenska Mellanösternpolitiken i en mer Israelvänlig riktning. Den tidigare utrikesministern och legendariske partisekreteraren Sten Andersson och andra socialdemokrater var kritiska. Sten Andersson var för övrigt rasande och menade till och med att Sverige hade missat en chans att påverka fredsprocessen.

Dagens krönikör

Lars Stjernkvist

är tidigare partisekreterare för Socialdemokraterna.

Under mina år i rikspolitiken hann jag uppleva många kriser och konflikter. Den här är nog den som etsat sig fast mest av alla. Jag var partisekreterare och därmed en del av måltavlan för kritiken, och kritiken kom som sagt från en partiveteran och legendar. Samtidigt är det lite absurt med tanke på att många andra konflikter jag var med om faktiskt handlade om det som jag och andra kunde bestämma över. Visst har Sverige visat att ett litet land kan spela en roll internationellt, men det är trots allt inte på en socialdemokratisk kongress som Israels och Palestinas framtid avgörs.

Annons

Det här drygt 20-åriga minnet säger något om vilken betydelse Israel-Palestina-frågan har i vårt land och i stora delar av världen. När festande ungdomar i Israel kallblodigt mördas eller när bomberna faller över Gaza City och civila drabbas, då blir det både storpolitik och inrikespolitik i många länder.

Den där debatten för drygt 20 år sedan säger också något om hur galet det blir när en i grunden oerhört komplicerad fråga görs tvådimensionell. När vi som följer det hela på avstånd ser oss som anhängare av den ena eller andra sidan, och försöker tolka allt som sker som stöd för den egna hållningen.

Det var direkt plågsamt att höra intervjun med den palestinska politikern Hanan Ashrawi i SVT-Agenda när hon vägrade ta avstånd från Hamas och det kallblodiga mördandet av civila. Och det blir pinsamt när politiker med distans till konflikten vägrar se nyanserna och vikten av att försvara mänskliga rättigheter och folkrätten.

”Det finns ingen bättre ledstång att hålla sig i när vi ska försöka ta oss fram i en orolig värld.”
Lars Stjernkvist

Jag är medveten om att demokratin och folkrätten och de mänskliga rättigheterna är långt ifrån självklara. Jag vet att en minoritet av världens befolkning lever i vad vi kan kalla hyfsat demokratiska länder, men det finns trots allt internationellt fastställda regler för vårt umgänge på det här klotet. Jag säger inte att folkrätten, så som den har definierats i internationella konventioner, i alla avseenden är helt perfekt. Men jag säger att det finns ingen bättre ledstång att hålla sig i när vi ska försöka ta oss fram i en orolig värld.

För den som lever mitt i ett krig eller en konflikt kan det självklart vara svårt att se nyanserna. Tillvaron blir svartvit, och omgivningen är antingen fiende eller vän. Med ett sådant perspektiv blir mat till nödlidande istället ett stöd till fienden. Av alla oss andra är det rimligt att kräva mer.

Annons
Annons
Annons
Annons