Annons

Om bistånd är en gåva, varför behandlas den som en industri?

Biståndet diskuteras ofta i altruistiska termer. Men är det gott? Gåvor har alltid stått för ett ömsesidigt utbyte, som bygger på ömsesidig respekt. Biståndet går bara en väg.
Ledare • Publicerad 10 maj 2021
Detta är en ledarartikel som uttrycker Borås Tidnings politiska linje, som är moderat.
Välfungerande bistånd kräver varaktiga relationer mellan länder.
Välfungerande bistånd kräver varaktiga relationer mellan länder.Foto: OLA TORKELSSON / TT

I den moderna ekonomin, där alla tjänar pengar på alla, är biståndet en sorts parallell verksamhet som ses som ”den goda”. Biståndet är gott för att det inte kräver något, men är det alltid bra? Är biståndet lika gott som sitt rykte?

Marcell Mauss, en fransk sociolog som levde i början av 1900-talet, skrev en berömd text som heter Gåvan (Essai sur le don). Den handlar om hur gåvor i alla tider återgäldats, trots att de ges villkorslöst.

Annons

Biståndet är en vattendelare mellan Moderaterna och Socialdemokraterna. Moderaterna vill nämligen slopa utvecklingsbiståndet – på sikt. I stället vill partiet satsa mer på humanitärt bistånd, det stöd som går till katastrofer och nödsituationer. M tycker att fattigdom bäst bekämpas med ökad handel och tillväxt.

”När biståndet bara slussar pengar in i korrupta länder bidrar det även indirekt till de krig och det våld regeringarna i länderna är delaktiga i.”
Edel Irén Segersam

Det finns forskning bakom detta resonemang. William Easterly, ekonom, har skrivit en bok om bistånd där han beskriver hur idén om en stor knuff av pengar som ska hjälpa fattiga länder ut ur fattigdom inte fungerar i praktiken. Han belyser också hur marknaden inte planeras bäst uppifrån, utan nedifrån genom entreprenörer.

En poäng med ekonomi är att spegla hur människor uppför sig i de mellanmänskliga relationerna, och applicera det på en nationell nivå. Detta bör även ske med biståndet. Bistånd sägs vara en gåva, men antropologiska studier av olika kulturer visar att gåvor hör hemma i en relation och kommer tillbaka – i någon form. När biståndet bara slussar pengar in i korrupta länder bidrar det även indirekt till de krig och det våld regeringarna i länderna är delaktiga i.

Kina är bättre på att förstå dessa aspekter än västvärlden. De investerar i infrastruktur och företag i till exempel Afrika på ett sätt som både de och afrikanska länder gynnas av. Samtidigt kritiseras de för att driva en form av modern kolonialism. Men det är egentligen också vad västvärlden håller på med när de villkorar pengarna utifrån idéer om jämställdhet och demokrati.

Biståndsindustrin är redan enorm, och många tjänar pengar på dess nuvarande utformning. De som inte gynnas är korrupta länders invånare. Länder som inte fungerar eftersom regeringen deltar i eviga krig med gerillan eller med grannländerna. Vanliga människor får inte alltid del av pengarna. När grundtanken bakom bistånd är altruistiska gåvor borde gåvorna ges där de hör hemma – i en relation. Skapas starkare relationer med andra länder finns det utrymme för långsiktiga investeringar som faktiskt skapar tillväxt.

Edel Irén SegersamSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons