Roland Poirier Martinsson: Okunskap är ett smygande hot mot demokratin
Jag tycker om frågesporter på TV. En sak som slagit mig är hur allmänbildad allmänheten är jämfört med kändisar. Några imponerar, men många har kunskapsluckor vida som ladugårdsdörrar.
Roland Poirier Martinsson
är filosof och konservativ debattör.
De som inte visste vem som levde först av Moses och Jesus glömmer jag inte, liksom dem som trodde att ett månvarv är ett år och tvekade inför om jorden snurrar runt solen eller tvärtom. Fler exempel ges i suveräna Alla mot alla med dess inslag Idiotfrågan, där svaret är så enkelt att den som inte kan det förlorar poäng.
Spelar det då någon roll om en programledare i P3 inte vet huruvida en tonfisk är en fisk?
Det är möjligt. Många kändisar tvekar inte att agera opinionsbildare. Att vara tom i bollen och från sina exklusiva plattformar ändå trumpeta tveklösa åsikter i viktiga samhällsfrågor bör väl kallas oansvarigt?
På tal om Moses och Jesus, judendomens och kristendomens centralgestalter, har vi nyss lagt bakom oss dessa religioners viktigaste helger, pesach och påsken.
Pesach, ”passera förbi”, firas till minne av judarnas uttåg ur Egypten. Den sista förbannelse Moses nedkallade från Gud för att befria sitt folk var en ängel som dödade alla förstfödda i Egypten. Judarna uppmanades att smörja ett offerlamms blod vid sina ytterdörrar. Dessa hem passerade dödsängeln. Det lärde vi oss i skolan. Jag vet inte om det fortfarande kommer på proven i lågstadiet, men nyligen hade jag ett samtal med svenska, vuxna bekanta, som inte visste ett dugg ens om den kristna påsken.
Därför en kort lektion.
Palmsöndagen, veckan innan påskdagen, red Jesus under folkjubel in i Jerusalem. Därpå följer Stilla veckan med dymmelonsdagen, då Judas förrådde Jesus. Dymmeln är en kläpp av trä som förr slog i kyrkklockorna för ett dovare ljud fram till påskdagen.
”Spelar det då någon roll om en programledare i P3 inte vet huruvida en tonfisk är en fisk?”Roland Poirier Martinsson
Skärtorsdagens kväll instiftade Jesus nattvarden. Efter den sista måltiden gick sällskapet till Getsemane, en skogsdunge en halv kilometer utanför stadsmuren, där Jesus arresterades. Efter en natt av förhör torterades han innan han korsfästes och dog på långfredagens eftermiddag. När han begravdes var han lika död som en vanlig, död människa.
Innan soluppgången på söndagen återuppstod Jesus. Då bryter de kristna sin fyrtio dagars fasta, som inleddes dagen efter fet-tisdagens semla. Nu är det fest och man önskar varandra glad påsk. Dagarna innan dess fanns inget att glädja sig över.
Jag inbillar mig att troende som icke-troende får ut mer av våra helger om vi vet varför de firas, som en skogspromenad ger mer åt den som kan identifiera fågelsången. Kanske har jag fel. Helg som skogspromenad, ledigt från jobbet, frisk luft i det gröna – det kanske räcker.
Men om kändisar är förebilder visar frågesporterna vad vi har att vänta av allmänheten. Det är en sorglig tanke. Vill man grubbla över saken är sådan okunskap också ett smygande hot mot demokratin. I just Alla mot alla visade sig förra skolministern helt sakna allmänbildning. Är det rimligt att hon bestämmer vad som bör stå på barnens skolscheman?
Påskafton, förresten, helgens partydag, är en sorgedag och inte en kyrklig högtid.
