Oanständig bonussignal
Anders Borg har talat om att det måste bli ett slut på ”bonusbärsärkargången” och Wanja Lundby-Wedin kritiserade i liknande ordalag höga bonusar (sedan uppdagades att hon godkänt bonusar också, och då blev det riktigt jobbigt).
Kort sagt är bonus ett begrepp som numera väcker varningssignaler, och det inte bara när det används i banksammanhang.
Ty trots att ordet betyder ”bra” blinkar det ”girighet” om det lång väg.
Det kan säkert ha varit så att Carema när de införde bonussystem för sina chefer ville signalera ”hög kvalitet för mormor”. Efter avslöjanden i bland annat SVT:s Dokument inifrån blev bilden istället ”äldre som lämnas i blöta blöjor och utan tillsyn” – allt för att budgetmålen skulle uppnås och bonusen maximeras.
Därför är det väl att Carema nu meddelat att man avskaffar de hemliga bonusprogrammen för äldreomsorgens chefer. Men därför är det också förvånande att bonusarna, som BT berättade om i tisdagens tidning, finns kvar på LSS-boendena.
Äldreskandalen har nu lett till att Socialstyrelsen gett besked om att man vill se bindande regler kring bemanning på särskilda boenden. Dessutom ska myndigheten ”så snart det bara går” komma till socialutskottet i riksdagen och berätta om hur tillsynen av äldrevården bedrivs, oavsett om det gäller vård och omsorg i privat eller kommunal regi.
Detta ihop med beskedet från socialminister Hägglund om en översyn av Lex Sarah är åtminstone en början för att komma tillrätta med de brister som uppdagats och med dem som ännu inte uppdagats.
Ty med varje avslöjande kommer ju frågor om det som inte syns. Ser det ut så här på fler ställen? Ska man behöva vara rädd? Den rädslan kan nöta ner inte bara den som är i behov av vård utan också den vars anhöriga är det.
Mycket talar för att äldrevårdsfrågor kommer att bli allt viktigare. Även om bonus är ett belastat ord skulle man kanske kunna uttrycka det som att den politiker och de partier som lyfter fram frågan och dämpar oron, förmodligen har en hel del röstbonus att vänta i nästa val.
Ledarredaktionen
