Kajsa Kettil: Nya reduktionsplikten har rätt mål – ändå är det något som skaver
Med lite helikopterperspektiv är det viktigaste att utsläppen går ner så att den globala uppvärmningen bromsas tillräckligt mycket. Exakt hur bryr sig inte klimatet om. Om regeringens beräkningar stämmer och den på tisdagen aviserade budgetnyheten ger önskad effekt – det vill säga att klimatmålen till 2030 respektive 2045 uppnås – då är det välkommet.
Tidöpartierna gick till val på sänkt reduktionsplikt, och utan sänkningen från 30 till 6 procent för diesel skulle åtminstone M, KD och SD ha fått utstå en hård svekdebatt. Men nog blev det ett omöjligt uppdrag för klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L) att både göra Tidökollegorna nöjda och ta fram effektiv klimatpolitik. När den klimatpolitiska handlingsplanen presenterades i slutet av förra året fick Pourmokhtari och regeringen ta emot befogad kritik. Ambitionerna var inte tillräckligt höga, och dessutom fokuserade handlingsplanen för mycket på 2045-målen och för lite på åtgärder som ger resultat till 2030.
Det är visserligen förståeligt att många bilägare välkomnade de lägre bränslepriser som den sänkta reduktionsplikten ledde till. De senaste årens ökade kostnader för allt från mat till bränsle och räntor orsakade av bland annat krig och inflation har gröpt djupa hål i hushållens plånböcker. Tanken var att den lägre reduktionsplikten skulle gälla 2024-2026, men nu ändrar sig alltså regeringen och höjer den från 6 till 10 procent i juli nästa år. Det låter ju tydligt och rimligt, men nu blir det rörigt, för samtidigt som reduktionsplikten höjs så sänks skatten på bensin.
”Budskapet till svenskarna blir att vi inte ska behöva ändra vårt sätt att leva. Men det måste vi, även om det är obekvämt.”
Målet är att få ner utsläppen utan att det blir dyrare för konsumenterna.
De minskade utsläppen ska nås genom att drivmedelsstationer som har en publik laddstolpe får räkna med den el de säljer som en del av den totala mängden biodrivmedel. Mycket såld el ger alltså mindre biodrivmedel i bensin- och dieseltankar, men bidrar till sänkta utsläpp när helheten summeras.
Det är fiffigt uträknat. Ändå är det något som skaver. För budskapet till svenskarna blir att vi inte ska behöva ändra vårt sätt att leva. Men det måste vi, även om det är obekvämt. Det betyder inte att vi ska sänka vår levnadsstandard, men tack vare smarta val och ny teknik kan vi få livskvalitet utan att det drabbar tillväxten eller belastar klimatet i onödan.
Vilka val som är möjliga varierar beroende på bland annat bostadsort, yrke och inkomst. Den som är beroende av bilen, exempelvis människor på landsbygden långt från kollektivtrafik, ska givetvis kunna använda bilen för att åka till jobb, skjutsa barnen till aktiviteter och så vidare. I en övergångsfas vore det därför rimligt att vissa grupper fick någon sorts kompensation för höga bensin- och dieselpriser. Parallellt med det bör laddinfrastrukturen byggas ut i en betydligt snabbare takt än i dag. Först när det går att ladda sin elbil snabbt och smidigt även utanför storstäder och vältrafikerade vägar kommer utsläppen från fossila bränslen att minska rejält.
Klimat- och miljöministern kallar tisdagens nyhet ”en gyllene lösning”. Det kanske är att ta i, men om den kompletteras med uppmaningen att alla måste bidra till den gröna omställningen är nyheten åtminstone ett steg i rätt riktning.
