Kajsa Kettil: Nu får det vara slutvelat om militärt stöd till Ukraina
Efter en tid av spekulationer ser den ut att ha inletts; en rysk storoffensiv som spås bli den mest omfattande sedan Ryssland invaderade Ukraina för snart ett år sedan.
Ukrainskt luftvärn lyckas skjuta ner många robotar, men på fredagsförmiddagen rapporterades det om att ett tiotal missiler hade slagit ner och förstört infrastruktur i Charkiv i östra Ukraina nära ryska gränsen. Det beror på att missilerna var av en typ som ukrainsk militär inte har möjlighet att oskadliggöra, vilket på ett otäckt tydligt sätt visar att Ukraina behöver mer hjälp från väst.
Just detta fortsätter president Volodymyr Zelenskyj att be om. Han tycks ha delvis ändrat strategi i sin kommunikation med den demokratiska delen av omvärlden: Från att ha skött kontakten digitalt från Ukraina ses han skaka mäktiga ledares händer i Washington DC, London, Paris och Bryssel. Förhoppningen är att personliga möten ska få makthavarna att inse att det brådskar att skicka tyngre vapen till det invaderade, europeiska landet.
En hel del tyder på att strategin fungerar. Efter sitt besök i Storbritannien på onsdagen meddelade en representant för premiärminister Rishi Sunak att de undersöker om det går att skicka stridsflygplan, och Sunak själv har lovat att erbjuda utbildning av stridsplan så att ukrainska piloter behärskar plan av Natostandard.
Här har Storbritannien en chans att föregå med gott exempel och skynda på leveranserna av stridsplanen. Det krävs visserligen rejäla förberedelser innan planen är i luften och kan försvara Ukraina, men det finns ingen tid att förlora. Och det går att säga mycket om den före detta premiärministern Boris Johnson, men han tog tidigt initiativ att stödja Ukrainas försvar. Den linjen har fortsatt även efter premiärministerbytet, men om Storbritannien vill behålla Europas ledartröja bör leveranserna ske snarast möjligt.
”De flyglarm som nu ljuder över stora delar av Ukraina måste därför fungera som en väckarklocka för EU och Nato.”
Nästa stopp under den ukrainske presidentens Europaturné var Paris, där både president Emmanuel Macron och förbundskansler Olaf Scholz mötte för att visa en enad fransk-tysk front. Här utlovades franska vapen – troligtvis stridsfordonet AMX-10 RC – vilket tyder på att Macron har gett upp sina naiva förhoppningar att kunna tala Putin tillrätta. Och förhoppningsvis innebär Scholz löfte att stödja Ukraina ”så länge det är nödvändigt” att Tyskland slutar vela kring militärt stöd och framöver skickar det som krävs.
När Zelenskyj sedan anlände till Bryssel på torsdagen för att delta vid Europeiska rådets toppmöte togs han emot som en hjälte. Det är utmärkt att unionens stats- och regeringschefer uttryckte stöd för ett ukrainskt EU-medlemskap. Försäkringar om snara förhandlingar om medlemskap skulle kunna motivera ukrainska soldater att fortsätta kämpa, vilket inte är obetydligt. Samtidigt går det inte att vinna något krig med hjälp av muntliga löften och applåder.
De flyglarm som nu ljuder över stora delar av Ukraina måste därför fungera som en väckarklocka för EU och Nato. Det är inte läge att trycka på snooze.
