Nu är det Ukrainas tur att välkomnas till Nato
Det var en historisk dag när statsminister Ulf Kristersson (M) och den turkiske presidenten Recep Tayyip Erdogan slutligen tog varandra i hand med löftet att Turkiet släpper in Sverige i Nato. Men innan det sker måste den svenska Nato-ansökan ratificeras av Turkiets respektive Ungerns parlament. Något som ser ut att dröja med tanke på Erdogans besked under en presskonferens i Vilnius tidigare i veckan.
Där lät han meddela att det turkiska parlamentet kommer ta upp frågan efter sommaren. Men utrikesminister Tobias Billström (M) är något mer optimistisk och framhåller att länderna skakat hand om att processen ska gå så fort som möjligt.
Inte heller Ungern har presenterat ett datum för en omröstning i parlamentet. När exakt Sverige blir medlem i Nato återstår därför att se. Men oklarheterna till trots har försvarsalliansen redan nu uttalat en ambition att även välkomna Ukraina. Det är ett bra och viktigt första steg mot ett ukrainskt Nato-medlemskap, även om det av förklarliga skäl inte riktigt blev som president Volodomyr Zelenskyj hade önskat sig.
Zelenskyj ville se en tydligare tidsram för Ukrainas process, men fick i stället en formulering om att Ukraina ska bli medlem, men först när förutsättningarna är de rätta. Som ett plåster på såret beslutade försvarsalliansen dock att landet inte behöver genomgå handlingsplanen för nya medlemmar.
”Att en ukrainsk önskan om ett Nato-medlemskap innebär risk för eskalering är varken Ukrainas eller Natos fel, utan den fientliga granne som hotar och tar till militära åtgärder för att förhindra det.”
Det är rimligt av Nato att i det här läget göra bedömningen att kriget behöver vara över för att Ukraina ska kunna bli medlem. Men inför veckans toppmöte i Vilnius har det rapporterats att försvarsalliansen framstår som mer splittrad dels kring Ukrainas väg in i Nato, dels USA:s beslut att skicka klustervapen. Det vore ett svaghetstecken.
Från ryskt håll har bland annat Ukrainas vilja att ansluta sig till Nato pekats ut som ett skäl för Rysslands invasion av landet. Även här i Sverige har debattörer som motsätter sig Nato framfört ståndpunkten att en Nato-utvidgning så nära inpå den ryska gränsen vore en eskalering av säkerhetsläget, detta med tanke på Ukrainas geografiska läge.
Men det är feltänkt eftersom det borde vara upp till Ukraina att bestämma vilka länder man vill alliera sig med. Av det skälet var det bra av Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg att understryka detta under toppmötet i veckan. Att en ukrainsk önskan om ett Nato-medlemskap innebär risk för eskalering är varken Ukrainas eller Natos fel, utan den fientliga granne som hotar och tar till militära åtgärder för att förhindra det.
Samtidigt visar det pågående kriget i Ukraina de risker som finns med att stå utanför Nato. Blir man angripen av främmande makt kan man visserligen få ett stort stöd av västvärlden, men inte av samma dignitet som Natos artikel fem utlovar. Alltså är det bara att dra en lättnadens suck över att Sverige valt att lämna den utsatta positionen, oavsett hur lång tid det tar för Sverige att bli fullvärdig medlem.
